Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att förbättra undervisningen om samlevnad och sex.
Det är inte längre möjligt att vara nöjd med utvecklingen vad gäller ungdomars reproduktiva hälsa i Sverige. I förordet till Smittskyddsinstitutets Epidemiologisk årsrapport 2007 använder statsepidemiolog Annika Linde mycket starka ord för att beskriva situationen i Sverige: ”På samma sätt som när det gäller antibiotikaresistens och klimat börjar det bli allt troligare att våra värsta farhågor när det gäller sexuella smittor kan komma att besannas. Vad gör vi för fel?”.
En bra undervisning om samlevnad och sex i grundskolan och gymnasieskolan är en självklar grund. Enligt skolverket finns det stora brister och stora kvalitetsskillnader mellan landets skolor. Därför är det viktigt att sex- och samlevnadsundervisningen i skolorna förbättras.
De senaste årens svenska myndighetsrapporter, doktorsavhandlingar samt andra studier tecknar en bild av att ungdomars kunskap är god när det gäller preventivmedel och hur man skyddar sig. De ger också en bild av att kunskapen är otillräcklig om abort, fosterutvecklingen och avseende konsekvenser av sexuellt överförda infektioner.
Exempelvis hävdas det i Kristina Iredals och Vivi-Anne Rahms studie Sexuellt risktagande – omognad eller lustfyllt experimenterande att ”kunskapen om sexuellt överförda infektioner och abort var undermålig”.
I artikeln The relationship between knowledge about sexually transmitted diseases and actual sexual behaviour in a group of teenage girls (Agneta Andersson-Ellstrom, Lars Forssman, Ian Milsom) bekräftas ungdomars bristande kunskap om konsekvenser: ”Nearly half of the girls (47 %) considered themselves insufficiently informed about STDs, especially about symptoms and consequences.”
Socialstyrelsens Folkhälsorapport 2005 betonade att ”Flera undersökningar visar att ungdomar har relativt god kunskap om smittskydd, men att de har svårt att omsätta denna kunskap i praktiken”.
Skolan är en naturlig plats att diskutera svåra och brännande ämnen, och den naturliga miljön för en etisk och moralisk diskussion om foster och dess rätt eller inte till fortsatt liv. I Norge talar regeringens Handlingsplan for forebygging av uønsket svangerskap og abort 2004–2008 om att ”trene unge mennesker i valg omkring seksualitet og etiske verdier og styrke handlingskompetanse i nære relasjoner”. Detta etiska förhållningssätt behövs också i Sverige.
Under Anders Miltons ledning arbetar nu en arbetsgrupp, på uppdrag av Göran Hägglund, med att se över arbetet för att förebygga oönskade graviditeter. Uppdraget är att lämna förslag på hur oönskade graviditeter ska minska, särskilt bland unga, och arbetsgruppen ska även beakta spridningen av könssjukdomar hos unga. Detta är ett välkommet och viktigt arbete, som nu utförs.
Sverige har sedan många år det högsta aborttalet bland de nordiska länderna. De höga aborttalen i kombination med ungdomars i vissa aspekter otillräckliga kunskaper är troligen också en indikation på att undervisningen om samlevnad och sex behöver förbättras.