Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om utbildningen för de s.k. bokstavsbarnen.
De så kallade bokstavsbarnen är en grupp som uppmärksammats mycket under de senaste åren. Frågor om adhd, damp och Asperger har diskuterats bland politiker, forskare och i medierna. Kännetecknande för dessa barn är att deras handikapp i första hand är socialt och begränsar deras förmåga att hantera relationer till andra människor. Koncentrationssvårigheter och hyperaktivitet är andra kännetecken. Antalet barn med denna typ av störning har ökat kraftigt under senare år. Vad det beror på råder det delade meningar om men klart är att barnen finns och att skolan måste möta dessa barns särskilda behov.
Som Skolverkets utredning om särskolan visar står bokstavsbarnen för en stor del av ökningen i särskolan. Det är olyckligt. Särskolan är till för barn med en utvecklingsstörning, barn som saknar den intellektuella förmågan att klara grundskolan. Bokstavsbarnen tillhör oftast inte denna kategori. De har ofta hög intellektuell kapacitet men saknar förmåga till socialt samspel med andra vilket får återverkningar på kunskapsinhämtningen. Självklart ska inte dessa barn placeras i särskolan.
I Sverige har vi utvecklat goda vägar att möta barn som har låg intellektuell förmåga. Vi saknar dock alternativ för de barn som har brister i sin förmåga i kommunikationen och samspelet med andra. Vi måste därför utveckla metoder och former för att möta även dessa barns individuella behov. Det kan till exempel behövas satsningar på små undervisningsgrupper inom grundskolans ram. I flera kommuner finns goda exempel på detta. Det kan innebära att barnen får undervisning i särskilda undervisningsgrupper på ett sätt som är särskilt anpassat efter deras behov. Det handlar ofta om små grupper och en lugnare miljö med färre störningsmoment. Det är viktigt att de goda erfarenheterna från denna undervisning tas till vara och sprids. Jag vill i detta sammanhang lyfta fram Institutet för handikappvetenskap vid Linköpings och Örebro universitet. Forskningsinstitutet, som har ett internationellt renommé, bör i större utsträckning tas tillvara för att förbättra utvecklingen av utbildning för funktionshindrade och utvecklingsstörda i hela landet. Kommunerna måste också vara beredda att göra satsningar på detta område. Jag anser att en utredning bör tillsättas för att se över behoven på detta område.