Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om obligatorisk lärarutbildning i sex och samlevnad.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att ge Skolverket i uppdrag att regelbundet granska och utvärdera sex- och samlevnadsundervisningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att granska, stimulera och sprida forskning och kunskap om sex- och samlevnadsundervisning.
Skolans undervisning i sex och samlevnad är ofta föremål för debatt. Sex- och samlevnadsundervisningen är det enda kunskapsområde i skolan där man för närvarande inte behöver någon utbildning alls. Trots ett 50-årigt obligatorium i skolan visar undervisningen både i grundskolan och på lärarutbildningarna stora brister. På ungefär hälften av lärarutbildningarna får inte studenterna någon undervisning i kunskapsområdet sex och samlevnad. Endast runt sex procent av lärarstudenterna får sådan undervisning, trots att ämnet enligt läroplanerna (Lpo 94 och Lpf 94) ska vara ämnesövergripande.
Skolverkets granskning av sex- och samlevnadsundervisningen 1999 visade att kvaliteten skiftar kraftigt mellan och inom skolorna. Det gör att likvärdigheten i den undervisning som eleverna enligt skollagen ska få undergrävs. Exempel på kritik är att undervisningen har en biologisk slagsida eller förbigår frågor om genus, liksom om smitt- och graviditetsskydd, och att HBT-elever (HBT = homo-, bi-, transpersoner) inte känner sig inkluderade i undervisningen. Eleverna efterlyser mer samtal.
Sex- och samlevnadsundervisningen blev obligatorisk 1955. Sverige var då pionjärland och först i världen med obligatorisk sexualundervisning i skolan. Men bristen på sex- och samlevnadsundervisning får konsekvenser. De senaste åren har antalet sexuellt överförbara sjukdomar ökat i Sverige, i synnerhet förekomsten av klamydia. Även andra sjukdomar såsom syfilis och gonorré har börjat spridas igen i Sverige.
För att skolan ska kunna leva upp till läroplanen och för att alla elever ska få en ordentlig sex- och samlevnadsundervisning måste ämnet bli obligatoriskt även på lärarutbildningen. Lärarna har rätt att känna sig trygga i sin pedagogiska uppgift och eleverna har rätt att känna sig trygga med att de har kompetenta lärare i ämnet. Vi måste förbättra förutsättningarna för skolorna att kunna genomföra en undervisning av hög kvalitet. Givetvis är en hög kompetens hos lärarna avgörande för kvaliteten. Vidare visar internationell forskning, sammanställd av Socialstyrelsen 2008, entydigt att skolan intar en central och avgörande roll i unga människors kunskap om sex och samlevnad. Inte minst är skolans roll i detta sammanhang betydelsefull för pojkar.
Fortbildning, forskning och metodutveckling inom kunskapsområdet sex och samlevnad är väldigt eftersatt. Sex- och samlevnadsundervisning är ett kunskapsområde med specifika förutsättningar, precis som andra ämnen i skolan. Verksamma lärare och pedagoger måste få tillgång till ny kunskap baserad på vetenskap och beprövad erfarenhet. Det finns i dag inte någon sådan samling eller strategi för hur det ska gå till.
Andra åtgärder för att stärka grund- och gymnasieskolans sex- och samlevnadsundervisning är att regeringen ger ett tydligt uppdrag till Skolverket att regelbundet granska och utvärdera sex- och samlevnadsundervisningen samt att samla, stimulera och sprida forskning och kunskap om kunskapsområdet sex och samlevnad. Även behovet av kvalificerad fortbildning på universitetsnivå bör utredas.
När nu lärarutbildningen utreds bör utredaren i enlighet med skolminister Jan Björklunds uttalande för drygt ett år sedan särskilt uppmärksamma frågan om de blivande lärarnas utbildning i kunskapsområdet sex och samlevnad.