Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om utbildning och fortbildning av läkare och tandläkare.
Att använda amalgam som fyllning är idag mycket ovanligt. Enligt Socialstyrelsen bestod mindre än 2 procent av alla fyllningar som gjordes på den vuxna befolkningen 2003 av amalgam och mindre än 1 promille på barn och unga. Mellan 2002 och 2003 halverades dessutom antalet fyllningar med amalgam. De få fyllningar som fortfarande görs med amalgam beror på individuella faktorer och tyvärr ibland på ekonomiska skäl. Den kraftiga nedgången i användandet av amalgam är naturligtvis mycket positiv och strävan måste vara att bli helt kvitt amalgam som fyllning.
Även om amalgam används alltmer sällan kvarstår ändå faktum att väldigt många svenskar går omkring med amalgam i munnen. Enligt Dentalmaterialutredningen som publicerade sitt slutbetänkande våren 2003 (SOU 2003:53) framgår att 74 procent fortfarande har amalgam i munnen och att mindre än 1 procent tagit bort sitt amalgam.
Många personer vittnar om fysiska och i förlängningen också psykiska problem som de kan hänföra till sitt amalgam. För många är det helt nödvändigt att bli av med sitt amalgam för att bli återställda.
Av utredningen framgår dock att många patienter som hänför sina besvär till amalgam och andra dentala material fortfarande anser sig dåligt behandlade, ej trodda och anser sig få fel behandling. Drygt hälften av primärvårdsläkarna anser att problem med dentala material och hälsa inte berör dem och är följaktligen inte heller beredda att fördjupa sina kunskaper inom detta område. Det finns alltså anledning att se över läkarutbildningen och garantera att fortbildning om dentala material och hälsa kommer läkarna tillgodo.
Fortbildning är också ett sätt att öka möjligheterna för dessa patienter att bli korrekt behandlade. Staten bör i sina överläggningar med landstingen ställa krav på att landstingen erbjuder sina anställda läkare och tandläkare utbildning om hur kvicksilver och andra ämnen från dentala material påverkar kroppen. Även läkar- och tandläkarutbildningarna måste ge undervisning inom detta område.