Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att resurserna till skolhälsovårdens verksamhet bör särskiljas från skolans ordinarie verksamhet.
Tonåren är en tid som för många är turbulent. En del kommer ihåg det som en rolig tid när man upptäcker och utvecklas mycket, medan andra tänker tillbaka på denna tid som den värsta någonsin. Den psykiska ohälsan bland ungdomar har de senaste åren försämrats; den tydligaste försämringen ses bland ungdomar mellan 16 och 24 år. Unga kvinnor idag upplever oftare att de lider av psykisk ohälsa än unga män.
Skolan är många ungdomars arbetsplats, och därför är det viktigt att de allra bästa förutsättningarna ges för att de i trygghet ska kunna utvecklas till starka personer. Men många elever uppger att de har symptom som huvudvärk och sömnbesvär, och när de själva svarar på frågan vad som orsakar detta är det mest dominerande svaret skolan. Det handlar om prestationskrav, otydligt ställda krav från skolans sida, läxor, prov med mera. Detta tillsammans med en fritid som oftast har för få timmar för att man ska få plats med allt man vill, gör att många ungdomar inte får ihop sina liv.
För att kunna hjälpa våra barn och ungdomar måste vi finnas där de finns. Därför är skolhälsovården så otroligt viktig. Hur skolhälsovården ser ut och vilka resurser som finns skiljer sig mycket från kommun till kommun. I Sverige är kommunerna huvudman för skolhälsovården och den regleras i skollagen, vilket gör att det är rektorn på varje skola som ansvarar för att skolhälsovård erbjuds alla elever. I kap. 14 skollagen står det att ”skolhälsovården har till ändamål att följa elevernas utveckling, bevara och förbättra deras själsliga och kroppsliga hälsa och verka för sunda levnadsvanor hos dem”. Därutöver sägs det även att det inom skolhälsovården ska finnas en skolläkare och skolsköterska och att varje elev har rätt till minst tre allmänna hälsokontroller.
Ett stort problem är att det i alltför många skolor endast erbjuds ett minimum av elevvårdande insatser – det kan till exempel vara så att skolsköterskan endast finns på plats några få timmar per vecka. Bristen på kuratorer och psykologer är även stora i de flesta kommunerna. Mot bakgrund av den ökande ohälsan hos barn och ungdomar är denna utveckling inte acceptabel.
Ett av problemen är att skolhälsovården ses som vilken annan del av skolan som helst. Detta betyder i praktiken att skolhälsovården konkurrerar med övriga verksamheter inom skolan, såsom lärarlöner och läromedelsanslag, om resurser. Regeringen bör överväga att göra om skolhälsovården till ett eget verksamhetsområde så att den får samma status som företagshälsovården har för vuxna.