Motion till riksdagen
2008/09:Ub476
av Lars-Arne Staxäng (m)

Fribeloppet


m1327

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om fribeloppet.

Motivering

Sverige har ett generöst system i fråga om studiemedel för den som efter avslutade gymnasiestudier vill gå vidare till högre studier. Samtidigt är studierna åtminstone i teorin helt gratis. Det tillkommer förvisso de facto en kännbar kostnad för studenten om denne, som de flesta gör, väljer att köpa sin kurslitteratur istället för att låna densamma vid ett bibliotek.

Samtidigt som det svenska systemet är generöst i dessa bemärkelser är det samtidigt hämmande i den betydelsen att det inte låter studenten arbeta vid sidan om studierna i den omfattning som studenten vill och kan. Om studenten råkar arbeta lite för mycket och tjänar lite över det s.k. fribeloppet drabbas denne genast av återkrav från CSN. Det är uppenbart så att det för studenten inte lönar sig att arbeta i alla lägen. Tvärtom är studenten mer eller mindre tvingad att inte arbeta i den omfattning som studenten själv ofta vill. Förvisso finns det mycket väl en poäng med att själva bidragsdelen kan begränsas om studenten visar sig kunna försörja sig själv, men däremot är det väsentligen mindre rimligt att lånedelen påverkas på det sätt den gör idag. Lånen är just lån som studenten kommer att betala tillbaka.

Däremot om studenten får arbeta i den omfattning studenten kan och vill vid sidan av studierna och på så sätt kan välja att åtminstone inte låna maxbeloppet är det bara positivt för den enskilde som slipper skuldsätta sig lika mycket.

Konstruktionen med fribeloppet ställer också till andra problem för den som studerar och samtidigt vill och kan arbeta. Svårighetsgraden i olika högskolekurser är mycket varierande även inom ett och samma utbildningsprogram. Om de första månaderna av en termin innehåller svåra kurser som kräver mycket studietid behöver det inte alls vara så att resterande del av terminen kräver samma studietid eller vice versa. Detta kan vara mycket svårt för studenten att veta i förväg när denne ansöker om studiemedel inför terminen. Min åsikt är att studenten inte ens skall behöva fundera på om han kan ägna mer tid åt att arbeta när svårighetsgraden i studierna tillfälligt går ned. Det skall enligt min mening vara självklart att studenten skall kunna arbeta och försörja sig själv hur mycket denne vill utan att det sätter några käppar i hjulet. Sedan skall man inte glömma i sammanhanget att om studenten arbetar betalar förstås studenten skatt.

Det finns de som anför att fribeloppet måste finnas eftersom studenterna annars inte sköter sina studier lika väl. Detta vill jag avfärda. Snarare är det så att vi måste låta studenterna ta ansvar för sina studier. Därför är det för mig viktigt att vi på sikt gör allt för att kunna ta bort det s.k. fribeloppet.

Stockholm den 6 oktober 2008

Lars-Arne Staxäng (m)