Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om fribeloppet avseende lånedelen i studiemedlet.
Fribeloppet är den maximala inkomsten av tjänst, näringsverksamhet eller kapital som en student får ha, per halvår, utan att studiemedlet reduceras. Skulle en student tjäna mer än fribeloppet minskas både bidrags- och lånedelen i studiemedlet med hälften av det överskjutande beloppet.
Det är både önskvärt och nödvändigt att fribeloppet, beträffande bidragsdelen av studiemedlet, bibehålls. En student som tjänar mycket pengar är förmodligen inte i behov av eller berättigad till ett offentligt bidrag för sin försörjning. Dock bör regeringen se över möjligheten att avskaffa fribeloppet vad beträffar lånedelen av studiemedlet. För lån tagna mellan perioden 1 januari 1989 och 30 juni 2001 baserades återbetalningen på inkomst och den skuld på lånet som var kvar avskrevs vid 65 års ålder. Detta tidigare lån hade inslag av bidrag och därmed hade även fribelopp viss legitimitet.
Studielån tagna sedan 1 juli 2001 är dock annuitetslån med en återbetalningstid på 25 år, vilket innebär att hela lånebeloppet i de flesta fall kommer att inbetalas. Det kan då te sig märkligt att dessa studielån skall omfattas av begränsningar på den inkomst en student har vid sidan av studierna.
Genom att avskaffa fribeloppet, vad beträffar studiemedlets lånedel, skulle ett lån inte påverkas negativt av att en låntagares inkomst förändras positivt. Möjligheten att dessutom kunna arbeta under studietiden skulle kunna ge framtida jobbsökande en värdefull erfarenhet samt en ökad anställningsbarhet.