Motion till riksdagen
2008/09:Ub428
av Fredrik Schulte (m)

Riksidrottsgymnasium


m1852

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att ändra gymnasieförordningen (1992:394) och Skolverkets föreskrifter om riksrekryterande idrottsutbildningar (SKOLFS 1995:63) för att även möjliggöra för friskolor att starta riksidrottsgymnasium.

Motivering

Alltsedan tillkomsten av friskolereformen har lagar och förordningar som på olika sätt styr och reglerar utbildningsverksamhet förändrats i en riktning mot att öka konkurrensneutraliteten mellan fristående och kommunala skolor. Denna utveckling är närmast självklar då likvärdiga spelregler stärker konkurrensen och därmed i förlängningen utbildningskvaliteten samt elevernas valfrihet. Det finns dock fortfarande gamla omotiverade kvarlevor i lagstiftningen genom vilka kommunala skolor ges en särställning. Ett sådant exempel är att endast kommunala skolor tillåts starta och driva riksidrottsgymnasier, vilket strider mot principen om konkurrensneutralitet. Detta konstaterar även utbildningsutskottet i sitt betänkande 2007/08:UbU8 där man också föreslår att frågan åtgärdas i samband med beredning av ny skollag:

När det gäller yrkandet om att det ska bli möjligt för enskilda friskolor att starta riksrekryterande idrottsutbildning (s.k. riksidrottsgymnasium) vill utskottet anföra följande. En av utgångspunkterna i Skollagsberedningens arbete är att skapa så lika villkor som möjligt mellan kommunala skolor och fristående skolor. Detta bör också omfatta möjligheten för fristående skolor att starta riksidrottsgymnasier. I 2 kap. 3 § andra och tredje styckena gymnasieförordningen (1992:394) anges att Skolverket efter samråd med Riksidrottsförbundet (RF) på ansökan av en kommun ska besluta om var riksrekryterande idrottsutbildningar får anordnas och om platsantal. I Skolverkets föreskrifter om riksrekryterande idrottsutbildningar (SKOLFS 1995:63) föreskriver verket att ansökan från kommun att anordna riksrekryterande utbildningar ska inges till RF (1 §) och att RF efter samråd med berört specialidrottsförbund ska ge förslag till orter och antal platser efter att förhandling skett med berörda kommuner (2 §). För att idrottsgymnasierna rent praktiskt ska kunna bedrivas ger RF ut ett särskilt tränarbidrag, vilket finansieras genom statsbidrag via Kulturdepartementet, och även dessa medel fördelas till kommuner som anordnar riksidrottsgymnasier. Då gymnasieförordningen, Skolverkets föreskrifter och statsbidragsbestämmelserna endast talar om kommuner som anordnare av riksrekryterande utbildningar är det lätt att dra slutsatsen att endast kommuner kan vara aktuella som anordnare även om förordningen i sig inte hindrar att fristående skolor i samarbete med RF tar initiativ till idrottsutbildningar. I direktiven till Gymnasieutredningen (dir. 2007:8, 2007:143 s. 14) har riksidrottsgymnasier uttryckligen undantagits. Utskottet anser att frågan bör lösas i samband med beredningen av en ny skollag.

Mot bakgrund av denna skrivning, där utskottet med all tydlighet uttrycker att även friskolor bör ges möjlighet att starta riksidrottsgymnasium, är det rimligt att riksdagen tillstyrker ett tillkännagivande åt regeringen angående detta.

Stockholm den 2 oktober 2008

Fredrik Schulte (m)