Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att det nordiska inslaget bör främjas som tillval i den svenska skolundervisningen i såväl grundskolan som gymnasiet.
De nordiska länderna utgör en geografisk och kulturell enhet med en i stora stycken gemensam historia och med ett omfattande samarbete på många områden i samhället. Undervisning om samhällsorienterade frågar ur ett nordiskt perspektiv samt språken i de nordiska länderna bör därför – i globaliseringens tidevarv – vara ett möjligt tillval i undervisningen.
Det nordiska inslaget i undervisningen bör introduceras redan på lågstadiet, och eleverna bör efter hand få sådana kunskaper i särskilt danska och norska att de kan förstå lättare texter, kan ta del av radio- och tv-program samt vågar samtala med människor som talar danska eller norska. Även egen läsning av nordisk litteratur och tidningar bör möjliggöras genom undervisningen.
Det är uppenbart att en större ömsesidig förståelse av de skandinaviska språken skulle öka det kulturella, och även det kommersiella, utbytet över nationsgränserna. I sammanhanget är dock studierna av danska och norska i dagens svenska skola långt ifrån tillräckliga. Vi befinner oss dock idag långt ifrån denna – för det framtida nordiska samarbetet och utbytet – rimliga målsättning.
Allt för ofta får vi uppleva det faktum att svenskar föredrar att tala engelska när de t.ex. träffar någon från Danmark. Det är en kraftig, och helt onödig, avståndsmarkering från det danska och det är ett underkännande av dagens skolundervisning på området.
I vår allt mer globaliserade värld skulle en utökad undervisning av de skandinaviska språken och samhällslivet bidra till att den skandinaviska kulturen fortsatt värnas och utvecklas.