Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om rätten till punktskrift.
För att kunna fungera på ett bra sätt i samhället och i vardagen bör varje människa ha ett läs- och skrivspråk. Har man inte det är möjligheterna till ett aktivt liv med arbete och fritid starkt begränsade. Många gravt synskadade personer befinner sig just i den situationen.
Möjligheten till att lära sig punktskrift är i dag begränsad på grund av en oklar ansvarsfördelning inom samhället. Hälso- och sjukvården har genom landstingets syncentraler ansvaret för synskadades rehabilitering, vilken omfattar många olika delar. De flesta syncentralerna kan ge en introduktion för att komma i gång med punktskrift, men den mer omfattande undervisning och träning som behövs och som kan ta upp till två år att genomföra är inte möjlig genom syncentralernas försorg. Att skaffa sig ett nytt läs- och skrivspråk är knappast heller en hälso- och sjukvårdsfråga. I stället borde det vara en utbildningsfråga.
Det finns inte någon lag som garanterar undervisning i punktskrift till en person som i vuxen ålder blivit synskadad. Det finns ingen självklar rätt och ingen självklar plats där man som synskadad kan få en längre sammanhängande undervisning med god kvalitet.
Vi anser att personer med grava synskador måste garanteras en god undervisning i punktskrift för att kunna vara aktiva och delta i samhällslivet. Detta är ett mål att eftersträva eftersom Sverige ställer sig bakom FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder där det bland annat klart framgår att man ska arbeta för att personer med synskador ska ha rätt att lära sig punktskrift.
År 2009 är det 200 år sedan punktskriftens uppfinnare Louis Braille föddes. Det är därför en lämplig tid för att lagstifta om punktskriften.
Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.