Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Skolverket bör få i uppdrag att se över huvudmannaskapet för den nationella utbildningen för barnskötare.
Förskolan är grunden för det livslånga lärandet. Det är viktigt att det finns gott om pedagogiskt utbildad personal som kan ta till vara och stimulera barnens utveckling på ett riktigt sätt. Det är också viktigt att personaltätheten är sådan att förskolan är en plats där alla barn blir synliga och får sitt utrymme. Barngrupperna måste minska för att kunna nå en maximalt trygg och utvecklande miljö för de små barnen.
När förskolan startade fanns två syften, dels att ge båda föräldrarna, eller den ensamstående föräldern, en möjlighet att delta i arbetslivet och ändå kunna känna trygghet för sina barn, dels att få en extra pedagogisk stimulans för barnet och ge det möjlighet att utvecklas tillsammans med andra barn. Förskolan har mer och mer gått över på det sistnämnda, vilket inte är fel eftersom förskolan är en mycket viktig kugge i det livslånga lärandet. Men de barn som vistas långa dagar på förskolan har stort behov också av omsorg och trygghet.
I dag utbildas framför allt lärare med inriktning på de lägre åldrarna för denna verksamhet. Gymnasieskolan har ett barn- och fritidsprogram som är en bra grund för dem som vill arbeta inom förskolan, men den är ingen fullvärdig barnskötarutbildning.
På uppdrag av den socialdemokratiska regeringen tog Skolverket 2004 fram en kursplan för en påbyggnadsutbildning inom den kommunala vuxenutbildningen. Skolverket kunde också bevilja bidrag till de kommuner som anordnade utbildning. År 2006 var det endast tre kommuner som ansökte och fick bidraget, sammanlagt 90 platser. I dag har stödet till komvux radikalt minskat och lagts in i det generella statsbidraget. Det är alltså kommunerna själva som avgör om det ska startas någon barnskötarutbildning i landet eller inte med den påföljden att det finns ingen möjlighet för en student som är intresserad av att läsa till barnskötare att själv söka till en nationell utbildning om inte någon kommun anordnar en. Ofta har det funnits ett eget behov av påbyggnad för de egna anställda i de fall då kommunerna anordnat utbildning.
Behovet av en nationell utbildning till barnskötare är stort eftersom de flesta kommuner ändå valt att ha två yrkeskategorier anställda i förskolan. Det är inte tillfredställande att det inte finns garantier för att det anordnas utbildningar runtom i landet. Därför bör Skolverket få i uppdrag att undersöka möjligheterna till annan huvudman för den utbildning till barnskötare som i dag ligger under den kommunala vuxenutbildningen.