Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om svenskans ställning inom utbildningsväsendet.
Språket är av grundläggande betydelse för den enskilda individens möjligheter till social gemenskap. Tillgången till språk är också en förutsättning för den enskildes möjligheter att utbilda sig, informera sig och skaffa sig kunskap. Möjligheten att delta i samhällslivet förutsätter dessutom tillgång till ett språk som är gemensamt för samhället och som alla som är bosatta i landet förstår och kan använda.
Även om svenskan förändras och förnyas är vårt språk att betrakta som stabilt. Samtidigt har den tilltagande internationaliseringen ställt svenskan inför nya utmaningar som tarvar en genomtänkt svensk språkpolitik.
I Språkutredningens förslag till språklag (SOU 2008:26) beskrivs både utmaningarna och problematiken utförligt. Att slå fast att svenskan ska vara huvudspråk i Sverige är positivt och visar att vi också framöver vill att svenskan ska vara ett heltäckande och samhällsbärande språk. Utredningen visar också att öppenheten inför omvärlden knappast blir mindre av att vi funderar över svenskans ställning. Våra officiella minoritetsspråk och alla de andra språk som talas här har gjort Sverige till ett mer spännande samhälle.
Inom ramen för utbildningsväsendet behövs emellertid en än tydligare strategi än vad förslaget till språklag innebär. Att man inom den högre utbildningen alltmer övergått till parallellspråkighet är delvis naturligt, men kräver en diskussion om svenskans ställning inom den högre utbildningen. Om vårt språk skall vara just heltäckande bör det fastslås att undervisning på svenska skall erbjudas inom samtliga ämnesområden och att svenskan skall vara det huvudsakliga undervisningsspråket i utbildningsväsendets samtliga stadier.