Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att grupperna på fritidshemmen behöver bli mindre, personaltätheten högre och andelen högskoleutbildad personal större.
I förskolan ökar personaltätheten, och grupperna blir mindre. Under 2007 gick det i genomsnitt 16,7 barn per grupp – vilket tillsammans med 2006 är den lägsta siffra som uppmätts på 2000-talet.
För fritidshemmen går utvecklingen dessvärre åt motsatt håll. Gruppstorlekarna fortsätter att öka, och det blir allt glesare med personal. I början av 1990-talet hade en genomsnittsgrupp omkring 18 barn. Skolverkets statistik för 2007 visar i genomsnitt 33,5 barn per avdelning, vilket är en ökning på nära två barn per avdelning jämfört med året innan. Störst är barngrupperna i större städer och förortskommuner (33 respektive 37 barn i genomsnitt) medan är minst i glesbygdskommuner (25 barn). Antal inskrivna barn per avdelning skiljer sig så mycket åt mellan kommunerna som från 15 till 63 barn.
Mellan 1990 och 2000 mer än fördubblades antalet barn per årsarbetare i fritidshem (från 8,3 till 17,5). Personaltätheten har fortsatt att minska, och hösten 2006 gick det 19,5 barn per årsarbetare jämfört med 18,9 året innan. Skolverket har tidigare visat att fritidshemmen, trots risk för kvalitetsbrister, inte fått del av det statsbidrag som utgått till kommunerna för att anställa mer personal i skola och fritidshem. Personaltätheten minskade i fritidshemmen under 2001–2005 medan den ökade i bland annat grundskolan och särskolan. Skolverkets uppföljning har också visat att kommunerna anställt färre fritidspedagoger och förskollärare inom skolbarnsomsorgen än planerat, samt fler barnskötare och övrig personal än planerat. I vissa kommuner utgör andelen högskoleutbildade pedagoger på fritidshemmen mindre än 15 % av samtliga medarbetare.
Andelen barn i fritidshem har ökat de senaste åren och omfattar nu merparten av alla barn i åldern sex till nio år. Samtidigt har alltså personaltätheten minskat, andelen högskoleutbildade pedagoger minskat och grupperna blivit större, vilket är en oroväckande utveckling.
Stora grupper gör att kommunikationen och interaktionen med de vuxna försvinner. Ljudnivån är mycket hög, vilket är stressande för både barn och vuxna. Personalen hinner inte se barnen – vissa barn försvinner helt, framför allt barn i behov av särskilt stöd.
I skollagen sägs om fritidshemmen att barngrupperna ska ha lämplig storlek, att det ska finnas personal med sådan utbildning eller erfarenhet att barnens behov av omsorg och god pedagogisk verksamhet kan tillgodoses och att verksamheten ska utgå från varje barns behov.
Fritidshemmen har fått en oförtjänt undanskymd roll i skoldebatten. Verksamheten där spelar givetvis en roll för barnens välbefinnande och också för barnens totala kunskapsinhämtning. Personaltäthet, gruppstorlek och medarbetarnas pedagogiska utbildning på fritidshemmen är av betydelse för barnens utveckling likväl som för måluppfyllelsen i grundskolan och bör därför beaktas. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.