Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheterna att avskaffa fribeloppet för studerande.
Tanken på en fribeloppsgräns i studiemedlen är både felaktig och orättvis. Studenter som väljer att arbeta vid sidan om sina studier bör inte bestraffas då de bidrar till en effektiv och rörlig arbetsmarknad samtidigt som de ökar statens inkomster.
Det nuvarande systemet med en fribeloppsgräns får som konsekvens att om en student jobbar för mycket och därmed betalar skatt, sänks studiemedlen för resten av terminen.
En heltidsstuderande som kombinerar studier med arbete får under en termin (ca 23 veckor) maximalt tjäna 43 652 kronor (mindre än 300 kronor per dag) innan studiemedelsnivåerna påverkas. Om inkomsten under ett kalenderhalvår överstiger fribeloppsgränsen, minskas studiemedlen med högst 50 procent av den del av inkomsten som går över fribeloppet. Både bidraget och lånet minskar proportionellt, vilket i realiteten innebär att systemet direkt motverkar arbetande studenter.
Som en del av en framgångsrik politik för fler i lönsamt arbete borde studenter som väljer att arbeta under studietiden inte bestraffas utan snarare uppmuntras. Det bör vara fritt för studerande att jobba, tjäna pengar och betala skatt utan att studiebidrag och lån påverkas så länge som studieresultaten uppnås.
Arbetande studenter får värdefull arbetslivserfarenhet, vilket underlättar möjligheten till jobb efter studietiden, samtidigt som banden mellan studenter och näringsliv stärks. Att få arbetslivserfarenhet under studietiden har visat sig vara en ytterst positiv faktor för studenternas framtida arbetsmöjligheter. Även antalet svartjobb torde minska eftersom studenterna då inte behöver dölja arbetsinkomster.