Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda förutsättningarna för stöd till ungdomar som besöker landets huvudstad, Sveriges riksdag och i Stockholm placerade riksinstitutioner.
Antalet studiebesök i Riksdagshuset är stort. Ungdomsgrupper från hela landet visas runt och får ta del av riksdagens arbete. Grupperna kommer ibland från ledamöternas hembygd, ibland från andra orter i landet.
Det helt dominerande antalet besökare i ungdomsåldern är dock från Stockholm eller dess närhet. Den naturliga förklaringen ligger i att kostnaderna för att genomföra ett besök i Riksdagshuset är betydligt högre för dem som kommer från övriga landet. Man måste ofta planera flera dagars besök med övernattning och långa resor om man kommer från norra eller södra Sverige, vilket naturligtvis innebär både högre kostnader och noggrannare planering.
Att besöka Stockholm kan för många ses som något vardagligt medan det för andra kan vara något riktigt stort. Att besöka huvudstaden, Sveriges riksdag och andra nationella institutioner borde ur demokratisk synvinkel vara något som alla skulle få möjlighet till innan man röstar första gången eller fyller 18 år.
Regeringen har tyvärr tagit bort fri entré för vuxna på våra centrala museer men bibehållit den för barn och unga. Motivet för att ha fri entré för barn och unga är att museerna har ett samhälls- och bildningsansvar på motsvarande sätt som bibliotek och skolor har. Men det finns också en viktig demokratisk aspekt bakom beslutet att för barn och unga öka tillgängligheten till det gemensamma kulturarvet som förvaltas av just de centrala museerna.
Vid en internationell jämförelse kan man konstatera att flera länder ger öronmärkta bidrag till kommuner som låter sina ungdomar besöka huvudstaden och i förekommande fall det nationella parlamentet, ett bidrag som utjämnar kostnaderna som beror på avståndet till huvudstaden. Ur ett demokratiskt perspektiv kan man säga att dessa länder kommit längre än vi har. Det har också inneburit att ungdomar, när de når rösträttsåldern, inte bara fått kunskap genom litteratur, utan även med egna ögon och fysiskt fått ta del av parlamentet, dess organisation och arbetssätt. Den personliga erfarenheten ska inte underskattas.
Talmannen poängterade i sitt tal i kammaren den 20 juni 2007 att skolbesöken i riksdagen är viktiga och att förvaltningen gör en mycket bra insats när det gäller detta. Jag kan också konstatera att talmannen poängterade att man i riksdagen beslutat att avsätta nya medel för att sponsra och hjälpa klasser från andra delar av landet än Stockholmsregionen för att de ska kunna komma till riksdagen och ta del av vad som sker i detta hus.
Jag ser med stor tillfredsställelse på talmannens uttalanden. Men det räcker inte med att riksdagen ser detta behov och avsätter medel för att sponsra skolor i vissa kommuner. Detta är inte en fråga om skolornas organisering och förutsättningar, och inte heller endast en fråga om att värna vårt kulturarv. Det är en demokratifråga, som handlar om den demokratiska skolningen av våra unga och om att öka kunskapen och förståelsen för demokratiskt arbete och beslutfattande. Därför är det även en fråga för regeringen.
Med ambition att öka svenska ungdomars intresse för och kunskap om politik och det politiska systemet borde även regeringen överväga att införa ett ekonomiskt stöd för att utjämna kostnaderna för besök i huvudstaden, riksdagen och de centrala institutionerna. Som ett första led behövs ett gott kunskapsunderlag för en sådan åtgärd. Riksdagen bör därför begära att regeringen överväger förutsättningarna för att stödja tanken på att alla medborgare, oavsett var man bor, någon gång före uppnådd rösträttsålder kan genomföra ett organiserat besök i Sveriges riksdag och i Stockholm placerade riksinstitutioner.