Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att integrera klimat- och miljöundervisning i skolans alla nivåer.
Inom skolväsendet finns idag en stark dragning mot specialisering. Speciellt inom högskolan utvecklas utbildningen mot smalare kunskap där expertis inom ett utmejslat område är slutmålet för utbildningsprogram. Här föreligger en risk för fragmentering och brist på helhetsperspektiv. Bristen på helhetstänkande ger allvarliga konsekvenser för vårt sätt att hantera klimat- och miljöproblemen.
Över huvud taget måste samhällsvetenskapernas roll i klimat- och miljöarbetet omvärderas och förstärkas. Dagens etablerade ekonomiska modeller och deras brister är ett viktigt område. Av central betydelse är också att öka kunskapen om livsstil och konsumtionsvanor och om hur dessa påverkar klimat- och miljöutvecklingen. Redan under grundskolan och gymnasieutbildningen måste grunden läggas för ett ökat systemtänkande. Men om detta skall vara möjligt, räcker det knappast med att ge naturvetenskapen som kärnämne större utrymme. Det krävs att kunskap från olika discipliner vägs samman på ett mer systematiskt sätt. Klimat- och miljökurser i grundskola och gymnasium spelar en viktig roll. Men lika viktigt är integreringen av dessa teman i andra ämnesområden.
Den ekonomiska vetenskapen utgör en särskild utmaning. De etablerade modeller som används exkluderar effekterna på miljö och klimat. Så länge externa, effekter i form av föroreningar och decimering av naturkapitalet skedde i liten skala kunde man kanske överse med bristen på helhetsperspektiv. Dagens externa effekter, utfiskning, klimatpåverkan, skogsskövling och vattenbrist, utgör emellertid mycket omfattande och svåra problem. Modellerna och undervisningen måste förändras. Den traditionella ekonomutbildningen måste kompletteras med kunskap från naturvetenskapen, kunskap som grundar sig på vad som är fysiskt möjligt att uppnå inom ramen för ett stabilt klimat och ett uthålligt bruk av naturresursbasen. Debatten om klimat- och ekosystemfrågorna präglas ofta av en onödig polarisering mellan ekonomer och naturvetare. I ekonomiska utbildningar på högskolor och universitet bör det ingå obligatoriska kurser i miljöekonomi. Miljösituationen i sig är ett tillräckligt skäl för detta, samtidigt som detta är en konkurrensfråga för Sverige där vi annars riskerar att hamna på efterkälken gentemot andra länder.
Viktigt i sammanhanget är förstås att integrera miljötänkandet i lärarutbildningen. Idag finns det en risk att miljökurser bara är något som berör lärare i matematik och naturvetenskap. Ett alternativ är att skriva in i examensmålen för lärarutbildningen att man ska ha tagit ett visst antal poäng i miljövetenskap. Det är förstås även viktigt att få med läromedelsproducenterna. Problemet idag är att miljöfrågor lyfts fram i läroplaner, men ändå inte tas upp i undervisningen i den omfattning som skulle behövas.