Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ta till vara kraften på samtliga våra universitet.
Högre utbildning är en viktig förutsättning för tillväxt och välfärd. De socialdemokratiska regeringarna har genom utbyggnad i hela landet, sett till att allt fler ungdomar får möjlighet att gå på universitet och högskola. Denna utveckling har avstannat med den borgliga regeringens tillträdande. Men inte bara utbildningen utan även forskningen riskerar att tilldelas resurser utifrån en omodern syn på kvalitet och effektivitet. När en ny forskningsproposition nu aviseras är det viktigt att den inte bygger på gamla föreställningar och myter om vad som är goda forsknings- och innovationsmiljöer. Universiteten behöver bli än bättre på att samarbeta med det omgivande samhället. Genom detta kreativa samarbete kan nya idéer leda till nya arbetstillfällen, nya forskningsresultat osv. Universiteten bör också bli bättre på att samverka internationellt. OECD-rapporten Higher Education and regions som presenterades 2007 visar att lärosäten där undervisning och forskning sker i nära samverkan med omvärlden kan vara både lokalt engagerande och globalt konkurrenskraftiga. I Värmland finns goda exempel på detta genom t.ex. Packaging Arena och Centrum för tjänsteforskning, och det finns mycket som talar för att det är just högskolorna och de yngre universiteten som tar akademins samverkansuppgift på störst allvar. Samverkan med regionen och det lokala näringslivet är ofta en förutsättning för deras utveckling, och prioriteras därför högt. Det finns inte heller någon motsättning mellan att ha stark regional förankring och att vara en stark global aktör. Tvärtom borde en större andel av de fasta forskningsmedlen kunna ges till de nya universiteten, eftersom deras arbete är framgångsrikt sett ur ett tillväxt- och utvecklingsperspektiv.
I dag får de 10 största universiteten 85 procent av de icke konkurrensutsatta fakultetsanslagen. När det gäller de konkurrensutsatta forskningsmedlen från t.ex. Vinnova får de mindre universiteten och högskolorna samma andel. Det visar att de mindre universiteten och högskolorna klarar sig lika väl i konkurrensen när det gäller att rekrytera externa medel och att forskning av hög kvalitet bedrivs även på de mindre högskolorna och universiteten. Riksdagen bör säkerställa att vi även i framtiden har många universitet i Sverige. För detta behövs ingen gräddfil riktad till yngre universitet. Det räcker med att bedöma varje lärosäte på sina egna meriter, att uppvärdera tillväxt- och samverkansperspektiven och inte fästa för stor vikt vid universitetens historiskt uppnådda framgångar.