Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om fakultetsmedel till Södertörns högskola på samma villkor som för övriga högskolor.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av mer genomtänkta och långsiktiga insatser för att stärka den forskningsintensiva Stockholmsregionens framtida tillväxt och utveckling.
För att Stockholmsregionen ska kunna fortsätta att vara en motor för Sverige och hävda sig gentemot starka tillväxtregioner runtom i Europa behöver politiker och näringsliv bejaka storstadsregionens särskilda utmaningar.
Regeringens forskningsproposition har den något pretentiösa titeln Ett lyft för forskning och innovation. Propositionen är omfångsrik och tycks välmenande, men den är samtidigt fragmentiserad och svåröverskådlig. Det framgår tydligt att det är många departement och partier som ska ha sin del av kakan. Det finns förvisso både spännande och positiva inslag i propositionen, och regeringen går Socialdemokraterna till mötes på en del områden inom den tillämpade forskningen. Men detaljeringsgraden i propositionen inger oro. Vi är inte emot att politiker anger övergripande prioriteringar, men här har en borgerlig regering gett sig in på en detaljstyrning som klart överträffar det som man tidigare anklagat socialdemokratiska regeringar för. Som vi ser det innebär detta en risk för att mycket av den fria forskningens funktion att ge svar på morgondagens frågor hämmas. Universitet, högskolor, forskningsinstitut och forskningsråd måste ges större handlingsfrihet, om de ska kunna fungera som motorer för tillväxt.
De forsknings- och näringslivsområden där Stockholmsregionen står stark måste stimuleras och få ökad prioritet; detta gäller inte minst medicin och bioteknik och IT/telekom. Utvecklingen av Norra Stationsområdet i Stockholm och etablerandet av ett Life Science-kluster i nära anslutning till Karolinska Institutet, Karolinska universitetssjukhuset i Solna, Kungliga Tekniska högskolan (KTH) och Stockholms universitet har vårt fulla stöd. Det är bra att regeringen avsätter medel för utredning av vad som kan bli en internationellt sett mycket stark forskningsmiljö.
Under den senaste tioårsperioden har Socialdemokraterna genomdrivit en radikal satsning på högre utbildning och forskning. Fyra högskolor har utvecklats till fullfjädrade universitet. Genom en målmedveten politisk satsning finns det i dag universitet och högskolor runtom i landet som fungerar som kraftcentrum för utvecklingen i varje enskilt län. Det har visat sig vara en mycket effektiv och tillväxtfrämjande politik.
Utbyggnaden och satsningen på högskolorna skedde dock inte utan politisk strid. Inte minst Moderaterna motarbetade satsningarna och kallade länge de nya högskolorna för ”bygdehögskolor”, ett synsätt som tyvärr fortfarande tycks finnas kvar hos regeringen. Södertörns högskola är ett ungt och dynamiskt lärosäte med unik profil, beläget i södra Stockholm. Här finns kvalificerad forskning inom ett antal profilområden, en omfattande grundutbildning och en stor bredd i rekryteringen. Ett mångvetenskapligt arbetssätt är utmärkande för högskolan. Samverkan över ämnesgränserna betonas för att nå nyanserad kunskap om komplexa samhälleliga fenomen.
I propositionen föreslår regeringen att samliga lärosäten ska tilldelas en basresurs för forskning om minst 8 000 kr per helårsstudent, och det är bra. Av svårbegripliga skäl är dock Södertörns högskola den enda högskolan i landet som inte tillförs ökade resurser med utgångspunkt i antalet studenter.
Regeringen motiverar det lägre anslaget till Södertörns högskola med att högskolan har tillgång till resurser från Östersjöstiftelsen, men dessa medel disponerar inte högskolan över som om det vore fakultetsmedel. Östersjöstiftelsens ändamål är enligt stiftelsen stadgar att stödja forskning och utbildning med anknytning till Östersjöregionen och Östeuropa – ingenting annat.
Flera universitet och högskolor har närstående stiftelser och/eller fonder utan att regeringen för den skull reducerar deras resurser i detta avseende. Den negativa särbehandlingen av Södertörns högskola blir därmed ännu märkligare.
Regeringens förslag medför att Södertörns högskola får ett anslag för forskning och utbildning på forskarnivå som ligger minst 15 miljoner kronor under den föreslagna basresursen.
De medel som Södertörns högskola på det här sättet går miste om är tänkta att ge lärosäten möjlighet att agera självständigt och besluta strategiskt angående långsiktiga inriktningar och prioriteringar när det gäller forskning. Medlen borde naturligtvis användas för att stärka Södertörns högskolas forskningsprofil och för att ge utrymme för forskning i tjänsten för lärarna.
Propositionens förslag till fördelning av medel efter citeringar är en gammal och väl beprövad metod. Men om metoden överutnyttjas finns risker för likriktning. Det behöver även finnas ”riskkapital” som kan ges till mindre etablerade grupper, som kanske har en ny infallsvinkel och skulle kunna öppna helt nya vägar.
När det gäller innovationsverksamhet tycker vi att regeringen tänker för snävt när man satsar pengarna till nyttiggörande och holdingbolagsverksamhet enbart till universitet med omfattande forskning inom medicin eller teknik, således inte Stockholms universitet eller Södertörns högskola. Att satsningar på nyttiggörande och innovation inom humaniora, samhällsvetenskap och naturvetenskap prioriteras ned på det här sättet är oroväckande. Propositionens förslag bevarar och stärker med detta en föråldrad syn på innovationer och företagande som något som är begränsat till produkter från teknik och medicin.
Organisationen av forskarmiljöer har också stor betydelse för att kunna främja framgångsrik forsknings- och innovationsverksamhet. Ett varnade exempel på hur man vägrar inse detta är att den moderatledda landstingsledningen i Stockholms län har talat sig varm för att omvandla Karolinska sjukhuset i Solna till en ”vårdgalleria”. Cheferna på denna Sveriges kanske mest ansedda forskningsinstitution har varnat för vad de beskriver som ett skräckscenario där ”våra stora universitetssjukhus styckas upp och förvandlas till vårdgallerior med olika aktörer för varje specialitet. Lägg därtill återkommande upphandlingar och byten av ansvariga aktörer, där vinstintresset inte ger utrymme för vare sig långsiktiga forskningsprojekt eller utbildning på mer grundläggande nivå. Sådana vårdgallerior i stället för sammanhållna universitetssjukhus skulle innebära att både forskning och utbildning kraftigt försvåras eller till och med omöjliggörs i vårt land”. Vi utgår från att regeringen tar de här signalerna på allvar.
I den lågkonjunktur som vi nu går in i vill vi särskilt understryka forskningens betydelse för tillväxt och jobb. Stockholmsregionen kan inom vissa forskningsintensiva branscher komma att behöva riktade insatser liknande de som fordonsforskningen i Göteborg har fått.