Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om förbrytelserna mot de mänskliga rättigheterna i Kina.
Årets OS i Beijing har än en gång lyft Kinas ständiga brott mot mänskliga rättigheter. I en värld där utsträckandet av den enskildes rättigheter ökar år för år är utvecklingen i Kina inte tillfredsställande.
I Kina är respekten för de mänskliga rättigheterna fortsatt otillfredsställande. Riksdagens utrikesutskott tar i sitt betänkande 1996/97:UU12 Mänskliga rättigheter m.m. avstånd från de avarter den kinesiska ettbarnspolitiken fört med sig efter redogörelsen av övergrepp som påtvingade aborter och tvångssteriliseringar. Dessa redogörelser återfinns bland annat i USA:s State Departments MR-rapport och Amnesty Internationals rapport om kvinnor i Kina (juli 1996). Par som inte är gifta får inte föda barn och ansökan om att gifta sig kan avslås på grund av sökandens ”låga” ålder. Par kan tvingas begära tillstånd för att få föda ett barn, acceptera sterilisering och till och med ibland riskera att få sitt barn aborterat med tvång. Det förekommer exempel där par bötfällts för att de valt att få ett ”otillåtet” barn.
Tvångsaborter och -steriliseringar sker inte bara sporadiskt, utan ibland i form av stora kampanjer.
Organisationerna Laogai Research och PRI, Population Research Institute, har gett en mängd exempel på övergrepp; övergrepp som inte får negligeras av en internationell opinion.
Det uppskattas att mer än 50 miljoner flickor valts bort i Indien och Kina av den orsaken att de är flickor. Detta har i starka ordalag kritiserats av företrädare för en mängd internationella organisationer.
Allt sedan ett uppmärksammat reportage i Times 2005 har det visat sig att UNFPA, i motsats till vad de själva hävdar, på olika sätt stått bakom Kinas ettbarnspolitik. Det var i vetskap om detta som USA valde att omdirigera delar av sitt bistånd bort från UNFPA. Sverige valde då att istället öka sitt bistånd, för att kompensera bortfallet.
Detta rimmar illa med de internationella konventioner Sverige förbundit sig till, bl.a. i samband med Kairokonferensen om befolkning och utveckling, men också i FN:s grunddokument om de mänskliga rättigheterna. Där stadgas tydligt att statligt tvång aldrig får vara en del av en nations befolkningspolitik och att beslutet om antal barn ska ligga på individen/paret. Det är av största vikt att Sveriges försäkrar sig om att inga biståndspengar betalas ut till verksamhet som står i strid med dessa konventioner.