Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att föra upp diskrimineringen av kvinnor högt på FN:s dagordning.
Trots många framsteg, som FN:s konvention om att diskriminering av kvinnor måste avskaffas, diskrimineras kvinnor över hela världen. Det räcker att nämna fruktansvärda företeelser som kvinnlig könsstympning, hedersmord, trafficking och prenatal könsdiskriminering för att tydligt visa att det finns mycket kvar att göra.
Gång efter gång har det markerats att diskrimineringen mot kvinnor borde upphöra. Problemen i många länder när det gäller undantag om kvinnans rättigheter i familjen är svåra att komma tillrätta med. Desto viktigare är det att belysa den människosyn som rättfärdigar ”hedersmord” en människosyn som behöver förändras.
50 miljoner flickor har aborterats i Asien, för att de är flickor. Det är inte rimligt att utsorteringen av flickor, som kallats både ”female gendercide” som ”foeticide” fortsätter. Ingenting undergräver kvinnors rättigheter lika mycket som just flickaborterna; att inte få födas på grund av sitt kön.
Prenatal könsdiskriminering är inte förenligt med en lika syn på män och kvinnor, vilket utrikesutskottet i betänkande 2003/04:UU9 konstaterat: ”Prenatal könsdiskriminering bottnar i vanföreställningen att män har ett högre värde än kvinnor, I vissa asiatiska länder, främst i Kina och Indien, är abort av flickfoster vanligt, och denna företeelse måste bekämpas där den förekommer.”
Länder som står upp för mäns och kvinnors lika rättigheter behöver i en allt större utsträckning markera sitt avståndstagande från all sorts diskriminering av kvinnor och Sverige borde som ett föregångsland än tydligare lyfta fram dessa frågor i FN.