Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige bör ha en tydlig och konsekvent strategi för att verka för en förhandlad politisk lösning på den colombianska interna väpnade konflikten samt bidra till en ökad respekt för de mänskliga rättigheterna i landet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige ska verka för att EU:s bistånd till Colombia på ett tydligt sätt inriktas på att garantera sanning, rättvisa och gottgörelse till offren för det paramilitära våldet samt att EU:s biståndsmedel inte används till att framtvinga försoningsprocesser som saknar stabil grund i dessa rättigheter .
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige ska verka för att frågan om MR-övergrepp och de fackligt aktivas situation i Colombia på ett adekvat sätt tas upp i de nu pågående associationsavtalsförhandlingarna mellan EU och CAN-länderna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om krigsmaterielexport till Colombia.
Den colombianska interna väpnade konflikten har pågått i över 40 år. I dess fotspår har det vuxit fram en humanitär kris av enorma proportioner. Med sina dryga 3 miljoner internflyktingar, uppvisar landet den näst värsta internflyktingsituationen i världen. Bara i Sudan finns fler internflyktingar än i Colombia. Över 550 000 colombianer har korsat Colombias gränser för att fly undan krigets terror. Av dessa befinner sig minst 200 000 bara i grannlandet Venezuela1.
Colombias nuvarande regering under ledning av Alváro Uribe Vélez har under de senaste sex åren satsat på att få slut på konflikten genom att militärt utplåna de två gerillagrupperingar som fortfarande är aktiva i Colombia: Farc-EP och ELN. En kraftig militär offensiv har satts in i framförallt Colombias södra djungelområden. I spåren av denna offensiv uppstår ständigt nya flyktingströmmar. Bara mellan den 1 januari 2007 och 25 september samma år, har över 10 000 personer som tillhör den etniska gruppen Awá flytt sina hem på grund av situationen i det kanske mest krigsdrabbade området i Colombia – Nariño2. Då Awáindianerna består av 21 000 personer som lever i Colombia och Ecuador, innebär detta att nästan halva den etniska gruppen som sådan har tvångsförflyttats på mindre än ett år.
Utöver den rent militära komponenten i Colombias s.k. demokratiska säkerhetspolitik (Seguridad Democrática), har ett antal åtgärder implementerats de senaste åren, vars syfte har varit att öka säkerheten för medborgarna i landet. Denna politik har lett till vissa framsteg, huvudsakligen i landets storstadsområden, men samtidigt kritiserats av det colombianska och internationella civila samhället för att bl.a. ha lett till en ännu större polarisering av det colombianska samhället. Massarresteringar av påstådda gerillasympatisörer, summariska avrättningar av civila och andra systematiska MR-övergrepp tillhör dessvärre vardagen i Colombia3. Offentliga utspel av höga regeringstjänstemän riktade mot internationella MR-organisationer såsom Amnesty International och Human Rights Watch som syftar till att delegitimera dessa organisationer, deras rapportering av MR-situationen och begreppet mänskliga rättigheter som sådant bidrar också till polariseringen och utsätter MR-aktivister i Colombia för stora säkerhetsrisker. Enligt den colombianska juristkommissionen, CCJ, har minst 52 MR-försvarare mördats mellan åren 2002 och 2006.
I ett samhälle som är så pass polariserat som det colombianska är det viktigt att inte låta sig kidnappas av någon av parterna i konflikten. Att söka förmå parterna att nå en förhandlad politisk lösning på konflikten bör vara en prioritet i såväl Sveriges som EU:s politiska relationer till Colombia.
Amnesty International har i en rapport från juli 2007 som rör Colombia beskrivit den verklighet som fackföreningsaktiva i Colombia lever i. Colombia är, enligt Amnesty, ”ett av världens farligaste länder för aktiva inom fackföreningar”. Bara under åren 2005 och 2006 har minst 150 fackligt aktiva mördats i Colombia. Majoriteten av dessa mord har utförts av antingen paramilitärer eller statliga säkerhetsstyrkor4.
När nu associationsavtalsförhandlingar nyligen har inletts mellan den Europeiska unionen och de andinska länderna (EU–CAN), är det av yttersta vikt att denna realitet tas i beaktande. Det är absolut nödvändigt att man kan säkerställa att handeln med Colombia inte ytterligare undergräver demokratiska grundvalar såsom rätten till facklig organisering, yttrandefrihet, respekt för nationell och internationell lagstiftning samt transparens i de demokratiska processerna.
EU–CAN-förhandlingarna kan bli ett viktigt instrument för att motivera länderna i CAN-regionen, och däribland Colombia, att respektera mänskliga fri- och rättigheter, men detta kräver en medvetenhet från medlemsstaternas sida om problematiken samt politisk vilja att exempelvis inkludera MR-klausuler i avtalen.
I många delar av Colombia har avmobiliseringen av de paramilitära grupperingarna inte lett till en verklig nedmontering av dessa gruppers kriminella strukturer. Detta faktum lyfts t.ex. upp i MAPP-OA:s5 senaste rapport och bevisas också av det stora antalet hot mot MR-försvarare som dessa grupperingar på sistone har gjort sig skyldiga till. Flertalet av dessa hot är direkt kopplade till de inom ramen för lag om rättvisa och fred6 pågående rättsprocesserna mot de före detta paramilitära ledarna. Ett antal representanter för paramilitarismens offer som har krävt tillbaka mark som paramilitärerna har tillskansat sig genom hot och våld har också blivit mördade eller hotade under det senaste året. Enligt den colombianska juristkommissionen (CCJ), har inte mindre än 3 000 personer fallit offer för det paramilitära våldet sedan AUC7 deklarerade det unilaterala vapenstilleståndet i december 2002. Det bör understrykas att den stora majoriteten av dessa brott fortfarande inte har klarats upp samt att brotten utgör ett tydligt brott mot det eldupphörs avtal som möjliggjorde förhandlingarna mellan den colombianska regeringen och AUC.
Ett femtiotal nuvarande och före detta kongressledamöter från partier som står den colombianska regeringen nära är just nu under utredning för misstänkt samröre med paramilitära grupperingar. Av dessa har ett 30-tal gripits. Ett antal före detta regeringsföreträdare och höga tjänstemän inom den colombianska statsapparaten är under utredning eller på flykt undan rättvisan för samma typer av brott. Den interamerikanska människorättsdomstolen har i tidigare domar som fallit funnit den colombianska staten skyldig till strukturella och historiska länkar mellan dess militär och paramilitära grupperingar. I ljuset av detta torde en omfattande utredning av statens ansvar för paramilitarismens uppkomst och expansion vara en naturlig del i den pågående avmobiliseringsprocessen, vilket i nuläget inte är fallet. En sådan utredning skulle också utgöra ett viktigt steg på vägen till att garantera offrens rätt till sanning.
Enligt officiella uppgifter kommer lagen om rättvisa och fred endast att kunna appliceras på 2 695 av de 31 671 paramilitärer som till dags dato har avmobiliserats. Detta innebär att 28 976 paramilitärer kommer att omfattas av de facto-amnestier. Den colombianska Konstitutionsdomstolen reviderade den 18 maj 2006 lagen om rättvisa och fred för att denna skulle harmoniera med såväl konstitutionen som internationella fördrag underskrivna av Colombia. Dessvärre annullerades vissa delar av Konstitutionsdomstolens dom av ett dekret som den colombianska regeringen senare utfärdade. Det colombianska rättssystemet har heller inte emottagit tillräckliga resurser för att på ett effektivt och rättssäkert sätt kunna ta hand om det stora antal brott som måste bli utredda och straffade för att rättvisa ska anses vara skipad. Som tidigare nämnts lever det paramilitära våldets offer samt deras anhöriga och advokater under ständiga hot från nyorganiserade eller aldrig i praktiken avmobiliserade paramilitära grupperingar.
Colombias drygt tre miljoner internflyktingar har blivit av med mellan 2,6 och 6,8 miljoner hektar mark. Merparten av dessa människor har blivit tvångsförflyttade som ett led i den paramilitära strategin. För närvarande utformas två lagstiftningsprojekt i den colombianska kongressen som befaras göra det lättare för förövarna att legalisera dessa landegendomar, varav endast ett par tusen hektar hittills har återlämnats. Med terrorn som vapen har den paramilitära strategin, genom kontroll av såväl legala som illegala ekonomier, lett till att enorma rikedomar har kunnat ansamlas. Dessa ekonomiska tillgångar befinner sig till stor del kvar under paramilitärernas kontroll och den colombianska regeringen har hittills inte lyckats säkerställa att dessa tillgångar används som ett led i gottgörelsen till paramilitarismens offer.
Framtiden kommer att döma de skyldiga till de brutala övergrepp på såväl människorna i Colombia som mänskligheten som sådan som begåtts i krigets namn. Det är därför viktigt att omvärlden och därmed Sverige inte ger politiskt stöd till de krafter som söker begrava sanningen och ytterligare spä på den redan så utbredda straffriheten i Colombia.
Under de senaste åren har Colombia kommit att bli ett av Sveriges viktigaste samarbetsländer i Latinamerika. Under 2006 uppgick Sidas bistånd till Colombia till ca 130 miljoner kronor och denna summa kommer att öka till 200 miljoner kronor till år 2013. Som en effekt av den landfokuseringsprocess den svenska regeringen nyligen har avslutat, har Colombia blivit ett av tre prioriterade länder för utvecklingssamarbetet i Latinamerika. Det svenska stödet har hittills inriktats på att ”bidra till att skapa förutsättningar för en fredlig utveckling, respekt för mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt samt lindra konfliktens effekter”8. Just nu arbetar Sida med att ta fram ett förslag till en ny landstrategi för Colombia och allt pekar på att inriktningen på samarbetet inte nämnvärt kommer att förändras.
Däremot äventyras alla de positiva ambitioner Sverige haft under många år i utvecklingssamarbetet med Colombia om Sverige eller svenska företag börjar sälja krigsmateriel till landet. Det går inte att å ena sidan vara en partner för fred, bistå med att det kommer till stånd en förhandlad politisk lösning på den colombianska interna väpnade konflikten och bidra till att stärka de mänskliga rättigheterna i landet och å andra sidan exportera krigsmateriel till den colombianska regeringen, en av parterna i konflikten.
Det skulle uppfattas som att Sverige tog en tydlig ställning i konflikten. Det är dessutom problematiskt att sälja radarutrustning som är likvärdig den som användes i början på året till att kartlägga Farclägren på ecuadoriansk mark och som senare angreps av militären i Colombia. Utrustningen kan dessutom användas till avlyssning av bl.a. mobiler. I ett land där det är svårt att tydliggöra skillnaden mellan civila och stridande parter är det allvarligt att Sverige bidrar till att ge regeringen verktyg som kan användas till att ytterligare kränka mänskliga rättigheter.
Dessutom är riktlinjer som antagits i riksdagen om vapenexport entydiga: ”Tillstånd till utförsel av krigsmateriel, eller annan utlandssamverkan som avser krigsmateriel, bör inte lämnas om det avser stat där omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer. Respekt för mänskliga rättigheter är ett centralt villkor för att tillstånd skall beviljas.”
| [1] | Källa: UNHCHR, Förenta nationernas högkommissariat för flyktingar. |
| [2] | Källa: UNHCHR, Förenta nationernas högkommissariat för flyktingar. |
| [3] | Se även UNHCHR:s (Förenta nationernas högkomissariat för de mänskliga rättigheterna) landrapport för Colombia 2006, http://www.hchr.org.co/documentoseinformes/ informes/altcomisionado/Informe2006_eng.pdf. |
| [4] | Källa:Amnesty International;Colombia Killings, arbitrary detentions, and death threats – the reality of trade unionism in Colombia, juli 2007. |
| [5] | En verifikationsmission tillsatt av Organisationen för Amerikas stater och delfinansierad av bl.a. svenskt bistånd. |
| [6] | Ley de Justicia y Paz, 975 de 2005 |
| [7] | Autodefensan Unidas de Colombia. |
| [8] | Källa: Sida, http://www.sida.se/sida/jsp/sida.jsp?d=500&a=1533&searchWords=colombia. |