Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om förändring av diskrimineringsregelverket på EU-nivå.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om regelverk för samkönade par inom EU.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om HBT-kulturutbyte i Norden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en nordisk HBT-konferens.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om HBT-perspektiv i biståndsverksamheten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om HBT-flyktingars situation.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en global konferens kring HBT-frågor.
I den socialdemokratiska visionen om samhället är det en skam mot en demokrati som grundar sig på mänskliga rättigheter när statsmakten inte säkerställer allas möjlighet till delaktighet på lika villkor. I den här motionen har vi socialdemokrater valt att lyfta fram homosexuellas, bisexuellas och transpersoners speciella livsvillkor.
Vi vet att diskriminering, ojämlik behandling, inte försvinner av sig själv.
Vi vet att en lagstiftning som behandlar människor olika ger signaler till medborgarna att det är rätt att värdera människor olika.
Vi vet att för utsatta grupper krävs det att man skapar vissa skyddslagar då utsattheten är så total.
Därför väljer vi socialdemokrater att lägga fram dessa förslag. Vi lägger fram dem för få till stånd de förändringar som vi vet krävs för att nå fram till ett samhälle där människors sexuella läggning eller upplevda könstillhörighet inte skall anses vara en belastning. Det är något som berikar samhällets mångfald.
Som socialdemokrater måste vi finna verktyg att se helheten i det vi gör. Vi är en del av en alltmer globaliserad värld. Då räcker det inte att bara förändra på hemmaplan. Vi måste arbeta emot kränkning av mänskliga rättigheter var de än uppträder, inte minst gäller detta när HBT-personer utsätts för brott eller kränkning. Att göra gemensam sak med våra närmaste grannländer måste därför vara en självklarhet.
Alla de nordiska länderna har en äktenskapslagstiftning där det åtminstone finns registrerat partnerskap. Lagstiftningen mot diskriminering av HBT-personer är bättre i de nordiska länderna än i många andra delar av såväl EU som övriga världen. Självklart finns det mycket för oss i de nordiska länderna att förbättra och förstärka, men vi kan också visa vårt goda exempel ut mot stora delar av världen. Därför borde vi ta initiativ till att årligen, tillsammans med våra nordiska grannar, hålla en konferens kring mänskliga rättigheter där HBT-personers situation finns med. En annan viktig möjlighet är att bejaka kultur för, med och om HBT-personer. Sverige kan vara initiativtagare till detta i såväl Nordiska rådet som Nordiska ministerrådet.
Inom EU finns en acceptabel lagstiftning vad gäller diskriminering inom arbetslivet, med ett viktigt undantag och det gäller transpersoner. När nu EU ser över sitt diskrimineringsregelverk är det av största vikt att transpersoner inkluderas i diskrimineringsförbudet på arbetsmarknaden. Det saknas dock regler om diskriminering inom EU:s regelverk i övrigt. Inom de flesta områden där EU har beslutskompetens är det svårt att finna något HBT-perspektiv. Det finns dock på områden där EU har ett visst inflytande, såsom arbetsmarknad, kultur och socialpolitik. Men när det gäller den fria rörligheten för arbetstagare kan problem uppstå. Ett exempel är om ett samkönat par som ingått partnerskap eller äktenskap flyttar till ett annat EU-land, på grund av att den ena partnern fått jobb, som inte infört registrerat partnerskap eller könsneutralt äktenskap. Då måste den som inte fått något arbete lämna landet efter tre månader och flytta hem igen. Om inte den arbetslöse partnern flyttar så upphör möjligheten att båda vistas i det nya EU-landet och att erhålla ersättning från socialförsäkringen. Detta är oacceptabelt och borde ändras.
Runt om i världen är homosexuella och bisexuella en utsatt grupp. Flera av världens länder har direkta förbud mot homosexualitet. Vissa länder har till och med dödsstraff för personer som lever i en samkönad relation. En del länder som har förbud mot homosexualitet tillämpar mycket sällan sin lagstiftning. Men de kan ta den i bruk när de så önskar. Detta gäller flertalet av länderna i Mellanöstern och Nordafrika. Andra länder tillämpar lagstiftningen kontinuerligt och förföljer homosexuella mer konsekvent, såsom Iran. Ett annat exempel är Uganda som har haft ett förbud men tillämpat lagen sporadiskt. Helt plötsligt har Uganda börjat förfölja homosexuella och fängslat dem. Detta är naturligtvis skrämmande. Sverige måste i dessa fall reagera både kraftigt och tydligt.
Även om inte länder har förbud mot homosexualitet så finns starka krafter mot homosexuella som indirekt stöds av landets ledning. Exempel på detta är de upplopp som skett i samband med Pridefestivaler i Warszawa, Riga och Moskva. Sverige har föredömligt samlat de flesta politiska partier och företrädare för regeringen att delta i dessa manifestationer. Det är dock viktigt att Sverige och regeringen på ett tydligt sätt redovisar sina synpunkter för dessa länder i de bilaterala samtalen.
Sverige har i flera multi- och bilaterala sammanhang lyft fram situationen för homo- och bisexuella i världen. Den förra regeringens tal under FN:s världskonferens i Durban 2001 var ett bra och tydligt exempel på hur frågan har lyfts fram. Detta räcker dock inte.
Vi som nation kan inte nöja oss med att lyfta fram frågan enbart i tal. Vi måste driva den i alla officiella sammanhang som vi verkar i. Ett första steg vore att Sida får i uppdrag att föra in HBT-perspektiv i varje biståndsverksamhet som Sverige är med i.
Att vi nu officiellt har fått in sexuell läggning i flyktingbegreppet är en stor seger för socialdemokratins förmåga att förändra attityder i vårt land. Men det räcker inte att enbart ändra lagstiftningen. Tillämpningen av lagen måste också förändras. Fast vi har ändrat lagstiftningen innebär tillämpningen av lagen att det fortfarande utvisas HBT-personer till exempelvis Iran, där vi vet att homosexuella dödas.
Flyktingbegreppet kan inte bara ändras i vårt land. Vi måste aktivt arbeta med att få andra länder att följa oss. Detta kan vi verka för inom FN och EU samt inom andra internationella organ. Vi får inte heller glömma bort att nyttja våra frivilligorganisationer som arbetar med dessa frågor, till exempel RFSL och RFSU. Vi kan använda dem för att väcka opinion och som expertgrupper när vi deltar i olika arrangemang.
För att frågan om homosexuellas situation i världen skall hamna i fokus måste vi arbeta för att världssamfundet genomför en internationell konferens där homo- och bisexuellas situation behandlas.