Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige under ordförandeskapet i EU 2009 bör verka för ett enda säte för Europaparlamentet i Bryssel med kompensation för Strasbourg.
Det vore ett gyllene tillfälle att ta upp frågan om Europaparlamentets flyttcirkus mellan Bryssel och Strasbourg under det svenska ordförandeskapet i EU 2009. Nästa gång vårt land kommer att leda EU blir först 14 år senare, 2023, om antalet medlemsstater förblir oförändrat.
Som aktiv i denna fråga under min tid i Euroapaparlamentet tycker jag det vore uppriktigt synd om Sverige inte nyttjar möjligheten att fullfölja det förnämliga arbete vår nuvarande europaminister lagt ned i sin tidigare roll som europaparlamentariker på att samla in en miljon namnunderskrifter för att få till stånd ett enda säte för parlamentet. Namninsamlingen har därmed också skapat förväntningar om ett svenskt agerande under vårt ordförandeskap och med Cecilia Malmström som minister för EU-ärenden.
Ingen annan frågeställning vad gäller EU har ständigt kommit upp så ofta som flyttandet fram och tillbaka mellan Bryssel och Strasbourg. Detta sker varje månad, år ut och år in. Alla skakar på huvudena. Otåligheten tilltar. Flyttkarusellen kostar skattebetalarna inom EU över 2 000 miljoner kronor per år, belastar miljön med onödiga extra transporter, är opraktisk och drar ett löjes skimmer över sig. Detta skapar i sig en berättigad och förståelig EU-kritisk opinion, inte minst i Sverige.
Sverige bör därför utnyttja de möjligheter vår roll som ordförandeland i Europeiska unionen andra halvåret 2009 ger oss att på något sätt aktualisera behovet av ett enda säte för Europaparlamentet.
Det handlar om att föra frågan framåt. Uppslag behövs i syfte att bryta dödläget med ett franskt veto. Svenska regeringen kan visa på nya möjligheter och alternativ för Strasbourg och Frankrike, ifall samlokaliseringen blir till Bryssel: Förlägg en europeisk institution eller lärosäte till Strasbourg i utbyte, alternativt att regeringscheferna har toppmöten i denna historiska fransk-tyska stad.
Strasbourg blev ursprungligen Europaparlamentets säte som en symbol för att fransmän och tyskar äntligen kunde samarbeta och leva i fred, sida vid sida. Johan Gutenbergs stad hade tillhört både Frankrike och Tyskland i olika perioder, den ligger bara ett stenkast från den tyska gränsen. Den djupare och historiska tanken var att göra den omstridda staden till en symbol för det europeiska samarbetet. I efterhand har det visat sig att Strasbourg inte är någon ideal lokalisering för den Europeiska unionens folkvalda församling.
Den symboliska betydelsen av att sammanträda i Strasbourg har dessutom avtagit. Europasamarbetet har växt och omfattar nu 27 länder. Det handlar inte längre bara om att överbrygga konflikter mellan två folk, utan om samarbete mellan alla européer. I dag skulle det snarare vara av större symbolisk betydelse att placera parlamentet någonstans på gränsen mellan vad som fram till för några år sedan var öst och väst.
Med såväl EU-kommissionen som ministerrådet, och ett antal andra institutioner, i Bryssel, är det knappast praktiskt att husera Europaparlamentet 43 mil bort. Därför har parlamentet successivt flyttat sin verksamhet till Bryssel. Nu återstår i praktiken bara de månatliga sessionerna i Strasbourg.
Ett kollapsat innertak tvingade under hösten Europaparlamentet att för första gången hålla en session i Bryssel, i stället för att som vanligt flytta till franska Strasbourg. Taket är reparerat, men under september hölls ännu en session i Bryssel. Först i oktober återupptas parlamentets flyttkarusell. För Europas skattebetalare har uppehållet varit lönsamt; bara i september sparades därmed cirka 360 miljoner kronor på att stanna i Bryssel.
Om parlamentets tolv resor till Strasbourg varje år helt ställdes in skulle besparingen bli omkring 2 000 miljoner kronor, pengar som kan användas betydligt bättre. Miljökostnaderna är även de betydande, då det beräknas att flytten resulterar i koldioxidutsläpp på cirka 20 000 ton per år.
Nu har det visat sig att det går utomordentligt bra att sammanträda i Bryssel, det är ju där parlamentet har all annan verksamhet. I Bryssel hålls utskotts- och gruppmöten, där bor större delen av de anställda och där hålls kortare sessioner mellan sessionerna i Strasbourg. I Bryssel finns en fullt fungerande plenisal och all tänkbar logistik.
Parlamentets sessioner i Strasbourg är fördragsfästa. Det innebär att Frankrike kan inlägga veto mot en permanent flytt till Bryssel och Frankrike har inte visat någon vilja att diskutera frågan, men nu borde det finnas förutsättningar att nå en kompromiss. Frankrike skulle kunna få någonting i utbyte för att låta parlamentet få ett permanent säte i Bryssel.
Som betydande universitetsstad skulle Strasbourg sannolikt ha avsevärt större nytta av att få ett europeiskt forskningsinstitut, med inriktning på samhällsvetenskap och politik, än av att några dagar per månad få husera ett parlament. I Strasbourg har dessutom Ecole nationale d'administration, ENA, som är plantskola för fransk politik och förvaltning, sin fakultet för Europastudier. Ett europeiskt forskningsinstitut skulle kunna bli ett utmärkt komplement till ENA.
Sverige bör som snart tillträdande ordförandeland i Europeiska unionen ta upp en diskussion med andra EU-länder om att presentera ett konkret förslag som kan intressera Frankrikes regering.
Europaparlamentets flyttkarusell är besvärande för såväl EU som Frankrike, inte minst när det nu är bevisat att det går precis lika bra att sammanträda i Bryssel, och det finns sannolikt bättre förutsättningar än någonsin tidigare att nå en kompromiss.
Ett europeiskt forskningsinstitut skulle vara bra för Strasbourg och bra för Frankrike. Ett enda säte för Europaparlamentet skulle vara bra för Europa, dess skattebetalare och miljö.