Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om fängslade barn.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige på lämpligt sätt bör agera så att FN:s barnkonvention följs även på de ockuperade områdena och att barns särskilt utsatta situation beaktas.
Det sker brott mot barnkonventionen i samband med åldersgränssättning av barn, placering av barn tillsammans med vuxna i fängelse, placering av barn i fängelser där besök från familj omöjliggörs på grund av reserestriktioner samt tortyr riktad mot barn.
Man räknar åldersgränsen barn–vuxen olika inne i Israel och på ockuperat palestinskt område. I Israel följer man gängse norm och man anses vuxen först vid 18 års ålder. På ockuperat palestinskt område (då man alltså faller under militär jurisdiktion) anses man vara vuxen från 16 års ålder (under 14 år är man barn, mellan 14 och 16 är man ”adolescent”).
Dessutom sitter många barn häktade under ”administrative detention” utan rättegång – en metod där människor ibland hålls häktade utan rättegång i flera år. Vanligtvis förnyas häktningen halvårsvis.
Vid de fall då rättegångar hålls uppmuntras ”plea bargain” – alltså en förlikning där parten uppmuntras erkänna brott för att komma lindrigare undan.
Dessutom kan fängslade personener inte ta del av de handlingar som har lett till häktningen eller över huvud taget få veta varför man har häktats.
Barn som suttit häktade kan ibland svara nekande på frågan om de utsatts för tortyr eftersom de faktiskt inte vet vad som räknas som tortyr enligt internationell rätt. Ofta har de bara känt till misshandel som exempel på tortyr, och därför svarat nekande. De har inte förstått att isoleringscell över längre tid, störd sömn och höga ljud samt hot mot barnets familj också räknas som tortyr.
Detta bör komma regeringen till känna.