Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om prioriterade frågor i utvärderingen av EU:s borttagna sanktioner mot Kuba.
Europarådet beslutade i juni att ta bort de diplomatiska sanktionerna mot Kuba. Debatten har varit lång och meningsskiljaktigheterna kring detta beslut många. För många handlar detta om ett tydligt och felaktigt ställningstagande. Sanktionerna mot Kuba hade nämligen sin bakgrund i de överträdelser mot de mänskliga fri- och rättigheter som den kubanska regimen gjorde år 2003 då medlemmar i oppositionen, dissidenter och oberoende journalister fängslades. Fortfarande sitter en majoritet av dessa politiska fångar, så kallade samvetsfångar, i fängelse under hemska förhållanden.
Till grund för sitt beslut att lyfta bort de diplomatiska sanktionerna mot Kuba, angav Europarådet att det skett en positiv förändring på Kuba under senare tid. Men många menar att de förändringar som skett på Kuba sedan Raúl Castro tog över makten från sin bror Fidel Castro mest har varit ett spel för gallerierna. Inga nya politiska fångar har släppts sedan februari 2008; enligt Amnesty International är 55 av de 75 samvetsfångarna som under 2003 massarresterades fortfarande fängslade, de andra har släppts av hälsoskäl och lever i husarrest. Regimen fortsätter att förtrycka krafter som verkar för ett demokratiskt styrelsesätt och ett öppet samhälle.
I en rapport från Utrikesdepartementet från 2008 om mänskliga rättigheter på Kuba framkommer det att situationen på Kuba inte förändrats nämnvärt. Landet har en acceptabel situation vad gäller utbildning och hälsovård, men brotten mot de politiska och medborgerliga rättigheterna är fortfarande alarmerande. Fortfarande lever alla systemkritiker och deras familjer under en oerhörd press från regimen. Det förekommer att regimen organiserar upplopp mot oliktänkande, barnen får offentligt i skolorna stå till svars för att deras föräldrar är ”farliga” personer, det händer att dissidenter, eller barn till dem, relegeras eller förvägras utbildningsplatser.
De borttagna sanktionerna mot Kuba kommer snart att utvärderas av Europarådet och det är då särskilt viktigt att vissa frågeställningar tas med för att man ska kunna mäta förändringsprocessen:
Tillåter de kubanska myndigheterna att politiska partier och organisationer i det civila samhället fritt får etablera sig?
Har den kubanska regeringen undertecknat och ratificerat FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter samt konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter?
Har den kubanska regeringen en tidtabell eller framskridna planer för frisläppandet av politiska fångar?
I utvärderingen av borttagandet av EU:s sanktioner gentemot Kuba bör Sveriges hållning vara att en bestående förändring av ovanstående punkter ska vara tydlig, för att man på ett bra sätt ska kunna mäta en eventuell förändring mot ett mer demokratiskt samhälle.
Situationen för Kubas innevånare, och särskilt de som kämpar för demokrati och mänskliga rättigheter, måste mötas av ett kraftigt ökat engagemang från omvärlden och inte minst Sverige och EU. Vi har gemensamt ett ansvar för att stå upp och stötta demokratirörelser i auktoritärt styrda stater.
Med anledning av ovanstående anser vi att regeringen bör prioritera en sådan inriktning inför kommande utvärdering och förhandlingar om förhållandet till Kuba.