Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att biståndspolitiken frikopplas från procentmålet och tilldelas en ”utgiftspost” enligt samma princip som övriga politikområden.
Regeringen med biståndsminister Gunilla Carlsson har förändrat vår biståndspolitik i grunden. De ca 30 miljarder kronor, dvs. 1 % av BNI, som Sverige reserverar för bistånd går nu till ett mer begränsat och koncentrerat antal områden. För att effektivisera biståndet har regeringen under 2007 minskat antalet samarbetsländer för det svenska biståndet. Samarbete med färre länder gör att resurserna kan kraftsamlas och göra mer nytta.
De flesta av samarbetsländerna finns i Afrika söder om Sahara som har den största andelen fattiga människor i världen och att bekämpa fattigdomen är det vikigaste målet.
Tre områden är särskilt viktiga för en rättvis och hållbar utveckling: demokrati och mänskliga rättigheter, jämställdhet och kvinnors roll i utvecklingen samt klimat och miljö.
Resultaten av Sveriges biståndssatsningar skall utvärderas. Detta är ett stort steg i riktning mot att sätta biståndspolitiken under samma lupp som andra politikområden. Jag anser att nästa steg bör vara att kombinera de resultat vi vill uppnå med en fastlagd utgiftspost, frikopplad från ett antal procentenheter av BNI, som förväntas inrymma dessa mål.
Biståndspolitiken kan då redovisas och granskas på ett sätt som gör det möjligt för skattebetalarna att utvärdera och ta ställning till den förda politiken.