Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att presentera förändringen från NGO till GONGO.
Frivilligorganisationerna har en viktig roll i det svenska samhället. Den internationella och alltmer gängse benämningen på frivilligorganisationer är NGO:er – ”Non Governmental Organizations”, på svenska ”icke-statliga organisationer”. Att de är icke-statliga är mycket viktigt, eftersom organisationerna och deras agendor står helt fria från statligt inflytande. Detta är själva förutsättningen för deras arbete.
Den borgerliga regeringen, såväl via socialminister Göran Hägglund som demokratiminister Nyamko Sabuni, har uttryckt önskemål och förväntningar om att ideella aktörer ska utvecklas som utförare av service och tjänster åt regeringen. Regeringen har alltså drivit fram överenskommelser med några organisationer enligt en ”beställar-utförar-modell”. Vi ser alltså en utveckling där NGO:er går från att ha varit just icke-statliga aktörer till att bli regeringens utförare, röstbärare och opinionsbildare – GONGO:er (Government Organized Non-Governmental Organizations). Detta är mycket oroande. Denna utveckling oroar också de frivilligorganisationer som inte vill gå från NGO till GONGO.
Det som nu pågår är en förskjutning av perspektiv, där vi ser frivilligorganisationer, NGO:er, utvecklas från självständiga rörelser till att vara regeringens språkrör. Att regeringen uppmuntrar och sopar banan för organisationer som förmedlar regeringens agenda är en företeelse som vi annars bara ser i djupt odemokratiska länder. Att medvetet styra den ideella sektorn från NGO:er till GONGO:er är ett helt nytt förhållningssätt i Sverige. Aldrig förr har någon regering försökt styra och omdana den ideella sektorn i Sverige på detta vis. Denna omsvängning är därför viktig att debattera och således ett ämne riksdagen i form av en skrivelse för avgörande.