Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringens skrivelse om biståndets resultat i fortsättningen ska innefatta en utvärdering av hela biståndsramen, inklusive avräkningar, skuldavskrivningar och flyktingmottagande, utifrån de två huvudperspektiven i Sveriges politik för global utveckling.
Vänsterpartiet uppskattar regeringens initiativ till denna skrivelse, inte minst att man valt att gå så grundligt till väga i redovisningen. Resultatet av ansträngningarna är ett viktigt dokument som i all sin tydlighet visar vilken viktig roll det svenska biståndet spelar. Trots detta vill Vänsterpartiet passa på att föra fram några synpunkter med anledning av skrivelsens innehåll.
Målet för Sveriges internationella utvecklingssamarbete ska vara att bidra till att skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina levnadsvillkor. Utveckling och fattigdomsbekämpning kräver en rad åtgärder på ett flertal områden; en reformering av IMF och Världsbanken, skuldavskrivningar, rättvisa handelsregler, restriktiva regler för vapenhandel och ökat bistånd är några av dessa åtgärder.
I grunden krävs en ny ekonomisk ordning med en tydlig omfördelning av makt och resurser från nord till syd. Arbetet mot fattigdom får aldrig ses som en god gest från de rika ländernas sida. Snarare är det en möjlighet för de rika länderna att bidra till att den orättvisa fördelning av världens resurser som man huvudsakligen är ansvarig för blir lite mindre orättvis.
År 2000 antogs en millenniedeklaration av FN:s generalförsamling. Ur denna formulerade världens länder de s.k. millenniemålen i vilka världens länder enades om att ta ett gemensamt krafttag i kampen mot fattigdomen. Millenniemålen består av åtta olika delmål som ska vara uppfyllda innan 2015. Om målen verkligen uppnås kommer det att innebära att vardagen för hundratals miljoner människor i grunden förändras.
Det har dock visat sig att bland annat millenniemål åtta, det som handlar om den rika världens åtaganden, är ett av de mål som troligtvis inte kommer att uppnås. En viktig, och troligen avgörande, faktor till detta är att världens givarländer inte har levt upp till sina åtaganden om ökade biståndsvolymer. Nätverket Concord har visat att det saknas drygt 20 miljarder euro för att EU ska uppfylla sitt mål om 0,56 % av BNI i bistånd 2010.
I Sverige har debatten varit näst intill obefintlig kring hur vi ska jobba för att bidra till millenniemålens uppfyllande. I den aktuella skrivelsen tas förvisso några av millenniemålen upp, men i de fall då detta sker känns det mer som tillfälligheter än som en seriös analys eller utvärdering gjord utifrån, och i förhållande till, specifika millenniemål.
Vänsterpartiet har vid flera tillfällen haft anledning att återkomma till denna fråga. Vi ser ett behov av att en skrivelse som denna i betydligt högre utsträckning förhåller sig till just millenniemålen när utvärderingen görs, och mer specifikt att man förhåller sig till just milleniemål åtta.
Den svenska utvecklingspolitiken innebär enligt PGU (politik för global utveckling), att fattiga människors behov, intressen och förutsättningar ska sättas i centrum samt att de mänskliga rättigheterna ska utgöra en grund för utvecklingssamarbetet. Regeringen säger sig vilja minska fattigdomen men tar samtidigt biståndsmedel från arbetet med att uppfylla millenniemålen till att finansiera bland annat skuldavskrivningar och flyktingmottagande i Sverige. Dessa avräkningar menar Vänsterpartiet ska ligga utanför biståndsramen, vilket vi tidigare vid åtskilliga tillfällen krävt.
I skrivelsen berättigar regeringen sitt handlande genom att hänvisa till att man följer reglerna och utgår från DAC:s riktlinjer för vad som kan räknas som bistånd. Detta är naturligtvis sant, men Sverige har inte en utvecklingspolitik främst för att uppfylla internationella regelverk utan för att bidra till minskad fattigdom och ökad respekt för de mänskliga rättigheterna. Flera länder, bl.a. Luxemburg och Irland, har dessutom valt att inte finansiera flyktingmottagande och skuldavskrivningar med biståndsmedel.
Vänsterpartiet har vid ett flertal tillfällen lyft fram frågan att Sverige bör arbeta för att ändra DAC-reglerna på dessa områden. Bland annat utvecklade vi detta i en motion med anledning av skrivelse 2007/08:89 Sveriges politik för global utveckling. Vår åsikt är att man i stället för att utnyttja dåliga regelverk ska försöka förändra regelverket. Vi har svårt att se hur denna fortsatta urholkning av det svenska biståndet sätter fattiga människors behov i centrum. Vänsterpartiet menar att detta tvärtom i slutändan enbart drabbar de fattigaste i världen.
Den borgerliga regeringen har hävdat att avräkningarna för flyktingmottagande och skuldavskrivningar är förenliga de två huvudperspektiven i politiken för global utveckling: med att minska fattigdomen och öka respekten för de mänskliga rättigheterna. Skrivelsen om biståndets resultat hade varit en god möjlighet att visa på detta, men någon utvärdering av hur regeringens skuldavskrivningar och flyktingmottagande utifrån PGU och hur de påverkat arbetet millenniemålen har inte gjorts i skrivelsen. Vänsterpartiet anser att det är rimligt att en skrivelse om biståndets resultat faktiskt också omfattar hela biståndsramen.
När regeringen kommande år återkommer till riksdagen med en skrivelse om biståndets resultat vill Vänsterpartiet därför att den även innefattar en utvärdering av hela biståndsramen, inklusive avräkningar för skuldavskrivningar och flyktingmottagande, utifrån det två huvudmålen för politik för global utvecklings. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.