Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om investeringar i infrastruktur i Stockholmsregionen.
Ett Stockholm som fungerar och som ska fortsätta fungera i framtiden kräver investeringar i tillförlitliga och klimatsmarta kommunikationer. Stockholm växer med 30 000 invånare per år. Samtidigt är kapacitetsproblemen stora och det finns eftersatta behov i både kollektivtrafik och järnväg. När den här planeringsperioden för infrastrukturen går mot sitt slut 2021 har Stockholm ökat befolkningsmässigt med ett helt Malmö. För att möta detta behövs kraftfulla satsningar på infrastruktur redan idag. Regeringens proposition är ingen ”kioskvältare” när det gäller att investera i en effektiv infrastruktur för storstadsregionen. Det brister i förståelse för vikten av besked om konkreta storstadsinvesteringar med en tydlig miljöprofil. Det som är mest anmärkningsvärt är att den borgerliga regeringen skjuter över en stor del av ansvaret för infrastrukturinvesteringar på de regionala parterna genom så kallad medfinansiering. Vi ser det som ett konkret bevis på att regeringen frånträder sitt samhällsansvar för infrastrukturen. Regeringen talar mot sig själv när de helt tar bort det statliga stödet till fordonsinvesteringar i kollektivtrafiken, trots att detta ingår i den överenskommelse som finns i Trafiklösning Stockholm.
När det gäller regeringens storstadssatsning skrivs det om att hantera de så kallade ”flaskhalsarna” men inget sägs om hur det ska gå till. Vi kan konstatera att de icke-besked som ges rörande Stockholmsregionens långsiktiga infrastrukturinvesteringar bara skapar större osäkerhet och riskerar att försämra tillväxten och utvecklingen i Stockholm. Vi socialdemokrater i Stockholmsregionen anser att regeringens infrastrukturproposition är direkt Stockholmsfientlig. Möjligheterna att styra om till mer klimatsmarta transporter går om intet och därmed också besked om regionens framtida utveckling. Regeringen visar tydligt att de inte har några visioner om storstadsregionen och idéer om hur den framtida transportsektorn kan utvecklas och inga visioner om investeringar i höghastighetståg för framtida klimatsmarta transportalternativ mellan befolkningstäta tillväxtorter i landet. Istället ägnar sig regeringen åt att klaga på det som varit och lappa och laga.
Storstadsregionen har goda miljöförutsättningar till att utveckla framtidsinriktade transporter för både personer och gods. Införandet av trängselskatten var ett första steg. Nu måste vi våga ta nya kliv framåt för att minimera utsläpp och trängsel. Att öka mängden miljö- och klimatsmarta bränslen vid transporter måste vara en central fråga liksom satsningar på effektiva godslogistiska lösningar. Målet måste vara att person- och godstransporter i Stockholmsregionen bara ska ske med fordon som påverkar miljön så lite som det bara är möjligt. Ny teknik och nya tekniska lösningar ska prövas för att minimera de negativa återverkningarna på Stockholms miljö.
Vi vill här lyfta fram de offentliga upphandlingarna som en murbräcka för mer miljövänliga transportsätt. Krav måste ställas att leverantörer ska använda sig av rena fordon, men även nydanande tekniska funktionsupphandlingar kan prövas för att få igång transportörernas kreativa förmåga till nya sätt att transportera. Uteblivna kollektivtrafiksatsningar kommer att innebära att fler tvingas att ta bilen för att komma till arbetet, vilket ökar både trängseln och klimatutsläppen.
Vi socialdemokrater anser att Stockholmsregionen behöver investeringar i en grön infrastruktur om vi ska klara klimatmålen. Kraftfulla insatser är nödvändiga, där investeringar i en fungerande kollektivtrafik är en viktig förutsättning. Vi ser vidare nya initiativ som viktiga för att minska trängseln och förbättra miljön för dem som bor och verkar i Stockholm. Vi kan tänka oss att de samhällsbetalda resorna endast görs med miljövänliga transporter. Det betyder att skolskjutsar, färdtjänst och olika taxitjänster likaväl som transporter till skolor, förskolor och särskilda boenden ska genomföras med fordon som är klassade som miljöfordon. Det är för oss en självklarhet att de transporter som kommuner och landsting själva rår över genomförs så miljövänligt som möjligt. Där ingår logistik och ny teknik som viktiga komponenter.
Stockholms kommunikationsproblem kan bara långsiktigt lösas genom bättre infrastruktur. Till detta måste staten tillskjuta ekonomiska resurser. Vi ifrågasätter starkt att regeringen tar bort stödet till fordonsinvesteringar i kollektivtrafik. Slopandet av det statliga stödet innebär att det saknas nästa 2 miljarder i finansiering av rullande materiel och depåer. Den överenskommelse som slöts i Stockholmsförhandlingen mellan staten, landstinget och kommunerna i regionen, och som leddes av regeringens egen förhandlingsman Carl Cederschiöld, byggde på en 50-procentig statlig finansiering till tåg och depåer. Beskedet att ta bort stödet innebär att regeringen bryter ingångna avtal och vältrar över kostnaderna för nödvändiga investeringar helt på Stockholms läns landsting och skattebetalarna i Stockholm.
Det är glädjande att alla partier i riksdagen numera är överens om att trängselskatten är en väg att minska trängseln i storstaden och samtidigt ge en bättre miljö till dem som bor och vistas där. Systemet med trängselskatter kan hela tiden utvecklas och förbättras för att svara mot de miljöproblem som trafiken förorsakar. Det är viktigt att fortsätta ha en dialog med regionen om utformningen av trängselskatten så att den blir fortsatt hållbar. Vi är dock inte överens om hur intäkterna av trängselskatten ska fördelas. Vi socialdemokrater vill att regionen ska ha en avgörande inverkan på vart pengarna ska gå och att de ska användas både till vägar och till kollektivtrafik, i enlighet med resultatet av folkomröstningen i Stockholms stad.
Vi socialdemokrater vill investera i en bättre kollektivtrafik. Att resa kollektivt är att resa hållbart. Att investera i kollektivtrafiken är därför en av de viktigaste nycklarna för att nå målet om hållbara transporter också i storstaden. Behoven av snabba, klimatmässigt hållbara och säkra transporter fortsätter att öka.
Vi vill ta initiativ till att utveckla ett bättre mått på kollektivtrafikens samhällsnytta än de samhällsekonomiska kalkylmetoder som används idag. I takt med att buss och pendeltåg erbjuder allt kortare restider blir arbetsmarknadsregionerna större och möjligheterna att studera på annan ort ökar. Bra kollektivtrafik är med andra ord en viktig tillväxtfaktor. Vi vill att den positiva utvecklingen med förbättrade pendlingsmöjligheter ska fortsätta. Det kräver ökade investeringar i kollektivtrafikens infrastruktur, i vagnpark, spår med mera.
Vi vill även att kollektivtrafiken får en större roll i samhällsplaneringen än idag. Nya bostads-, arbetsplats- och handelsområden ska byggas så att det är enkelt att komma dit med buss, spårvagn eller tåg. Vid planering av nya områden ska krav finnas på att redovisa områdenas kollektivtrafikförsörjning.
Vi ser med oro den kostnadsfördyring och därigenom försämring för kollektivtrafiken som regeringen föreslår i sin proposition. Dyrare banavgifter kommer att slå hårt mot regionens pendeltågssystem som dagligen transporterar många tusen resenärer. Likaså kommer avvecklingen av statsbidraget till anskaffandet av rullande material för regional spårbunden kollektivtrafik att drabba kollektivtrafiken hårt. Vi tror inte att konkurrensutsättning kommer att driva fram mer moderna, bekväma och tillgängliga tåg och vagnar. Den trafik som bedrivs inom ramen för SL i Stockholm är sedan länge konkurrensutsatt genom upphandling.
Trängseln på vägarna i storstäderna kan avlastas genom att kompletteras med fler infartsparkeringar. Det är också viktigt att underlätta för fler människor att oftare välja att åka kollektivt. Ett sätt skulle kunna vara att möjliggöra för arbetsgivare att köpa kollektivtrafikkort åt anställda utan att behöva betala sociala avgifter och/eller att den anställde slipper att förmånsbeskattas.
Ett så tätt befolkat område som Stockholm är också sårbart. Tillförlitligheten i kollektivtrafiksystemet är därför centralt. Men det behövs också investeringar i nya trafikleder för att minska sårbarheten. Förbifarten är en mycket viktig framtidssatsning. Idag är Essingeleden i praktiken den enda genomfarten i Stockholm. Om något händer där så stannar hela trafiken upp, ett exempel är olyckan med Lodbrok, kranen som körde in i Essingeleden för några år sedan. Det kunde ha slutat med fullständigt kaos för Stockholmsregionen om bron blivit mer skadad.
Vi anser att förbifarten är viktig för utvecklingen i Stockholmsregionen. Genom att kombinera investeringen med kollektivtrafik kan vi skapa bättre förutsättningar för ett Stockholm som växer i takt med sina medborgare. Vi kräver svar från regeringen att förbifarten prioriteras från staten i den åtgärdsproposition som regeringen ska återkomma till riksdagen med.
Även klimatförändringarna ökar sårbarheten. När vattnet stiger i Mälaren krävs barriärer för att inte riskera skador på infrastrukturinvesteringar och bebyggelse. Om vattnet stiger i Östersjön krävs kanske att nivån i Mälaren höjs. Det ställer också krav på skydd av det som redan är byggt. Det är viktigt att våra slussar vid Slussen, Danvikstull och i Södertälje liksom avrinning vid Stockholms ström ges förutsättningar för att rädda gjorda investeringar och motverka saltvatteninträngning i Mälaren.
Den delegation för hållbara städer som regeringen har tillsatt bör också få i uppdrag att diskutera sårbarhet och att komma med förslag till hur vi kan öka beredskapen när något händer.
Systemen med pendeltåg och tunnelbana är tekniskt mycket avancerade. De kräver ständig översyn och förbättringar för att klara de krav som huvudmannen och resenärerna ställer. För att få fler att välja att resa med pendeltåg eller tunnelbana krävs att färdsättet känns säkert och att turerna går enligt fastställd tidtabell. Vid avvikelser bör besked lämnas genast. Det är oerhört viktigt att ge snabb och korrekt information till resenärerna. När något fallerar blir många försenade. En utredning har visat att stockholmarna använder ca en arbetsvecka per år till att vänta vid förseningar. Det är vikigt att fortsätta arbetet med det socialdemokratiska initiativet Marshallplanen, numera Kraftsamling Mälardalen, för en säker kollektivtrafik på spår i Stockholm.
Arlanda har redan ”slagit i taket” vad gäller åtagandet om utsläppstak. Hälften av utsläppen kommer från landtransporter. Ska vi fortsätta flyga måste vi dra ner på utsläppen vad gäller resor till och från flygplatsen. Den framåtsyftande utvecklingen av tågtrafiken på Arlanda kan inte ske inom ramen för nu gällande Arlandabaneavtal. Staten bör få i uppdrag att förhandla med A-Train AB för att komma överens om förändringar i avtalet som medger att fler kan erbjudas ett hållbart resande till Arlanda till rimliga villkor. Om sådana förhandlingar inte leder till resultat bör staten utnyttja sin option om att avbryta avtalet.
Godstransporterna kommer att öka, det förutspår alla framtidsbedömare. Det är trångt på både väg och järnväg och det kommer – om inget görs – att bli allt trängre i takt med att befolkningen ökar och mer gods ska levereras. Nya vägar behövs, sjövägarna är dåligt utnyttjade. Vi har flera hamnar i Stockholms län. En av dem, Kapellskär, är utpekad i den nyligen avlämnade Hamnutredningen. Vi ser också att de andra hamnarna är viktiga: Södertälje, Stockholm samt hamnen i Nynäshamn. För att möta behovet av mer gods vill vi här trycka på den framtida hamnen i Norvik, Nynäshamn. Ägaren Stockholms hamnar ämnar bygga ut Norvik till en djuphamn som kan möta morgondagens behov av godstransporter. Därför är besluten om vägar (väg 73) och järnvägar (dubbelspår till Nynäshamn) viktiga att slutföra så att de kan tas i drift. Nynäshamn med sina vägar och järnvägar är också Gotlands vägförbindelse med fastlandet. Vägarna runt Kapellskär behöver också rustas upp. Vägen från hamnen till Arlanda och den nya kombiterminalen i Rosersberg är inte så lång, men den är smal och krokig och går rakt genom samhället Rimbo. Vidare behöver vägen från Kapellskär i Norrtälje till Gävle byggas ut för att optimera hamnens läge i Roslagen, den norra änden av Storstockholm och södra änden av mellersta Norrland.
Stockholmregionen behöver en regering som tillsammans med regionen vill investera i en storstadsutveckling som leder tillväxt och utveckling både i regionen och i hela landet. Kollektivt resande av kvalité och till rimligt pris är både en jämställdhets- och rättvisefråga och en förutsättning för tillväxt och fungerande välfärd i Mälardalen. Regeringen har inga visioner eller idéer om hur den framtida transportsektorn kan utvecklas i storstadsregionen. Det enda regeringen kommer med är brutna löften. Vi socialdemokrater i Stockholmsregionen säger nej till regeringens Stockholmsfientliga infrastrukturproposition.