Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om infrastrukturen i Västsverige.
Västsverige har ett mycket differentierat näringsliv som består av drygt 10 300 företag som sysselsätter nästan 270 000 anställda. Regionen är Sveriges industriella centrum och blandar på ett mycket dynamiskt sätt tung verkstadsindustri, medicinteknisk industri, läkemedelsindustri, IT-industri, textil- och konfektionsindustri, livsmedelsindustri, trä- och möbelindustri med jord- och skogsbruk och turism.
Det är viktigt att stärka villkoren för både befintligt näringsliv och för nyskapande och nyföretagande. Vi behöver ett näringsliv som kan konkurrera på en global marknad. En högt utvecklad samverkan mellan forskning, näringsliv och samhälle behövs för att stärka innovationer och kluster. Ett positivt klimat för entreprenörskap och nyföretagande är viktigt för att få fler företag och fler arbetstillfällen. Samtidigt måste en hållbar utveckling vara grunden för näringslivet, där resurshushållning, miljöteknik och miljöanpassning av produkter och tjänster står i förgrunden, såsom biomedicinsk utveckling.
För att kunna utveckla Västsveriges näringsliv måste regionen ha ett välfungerande infrastrukturnät. Det måste finnas både bra vägar, tillförlitlig järnväg och bra transportmöjligheter genom flyget. Den ekonomiska tillväxten i Västsverige har varit god men riskerar att bromsas upp på grund av problem med dagens infrastruktur.
För att vi ska kunna skapa ett mer hållbart transportsystem i vårt land och för att vi ska stärka vår framtida konkurrenskraft måste infrastrukturen prioriteras. Investeringsnivåerna är idag för låga för att täcka de stora behov som finns.
Det är viktigt att staten fortsatt har ansvaret för finansiering av statliga och regionala vägar och järnvägar. Men för att åstadkomma nödvändiga investeringar är vi i Västsverige öppna för att överväga nya former för samarbete med det regionala näringslivet vad avser finansiering av investeringar i vägar och järnvägar, om det kan leda till snabbare genomförande och till lägre kostnader. Förutsättningarna måste noga diskuteras och vägas mot de nationella prioriteringarna. Det kan möjligen vara en framkomlig väg att inom Riksgälden lånefinansiera kapital, liksom att man kan undersöka möjligheten att använda sig av EU:s strukturfonder.
Trots regeringens så kallade närtidssatsning på infrastrukturen är Västsverige, som har en fjärdedel av landets transporter, i mycket stort behov av väg- och järnvägsinvesteringar. Av de 1,5 miljarder kronor som satsas på regional tillväxt kommer mindre än 100 miljoner att användas i Västsverige. Vi kan konstatera att resurserna för regional utveckling inte är inriktade på tillväxt.
Under 2004 fattade regering och riksdag beslut om att mellan 2004 och 2015 satsa 384 miljarder kronor för att bygga ut infrastrukturen i landet. För Västsverige har vi sett fram emot att angelägna projekt kan starta under perioden. Det handlar om satsningar på E 6, E 20, E 45 och riksvägarna 40 och 44 samt Partihallsmotet i Göteborg. Järnvägssatsningarna på Västra stambanan, Västkustbanan och Norge–Vänern-banan krävs för att öka möjligheterna att flytta transporterna från vägarna till mer miljövänliga transporter på järnväg.
Det är dock problematiskt att de anvisade budgetmedlen legat långt under vad som anges i den regionala infrastrukturplanen. Konsekvensen har blivit att viktiga projekt blivit lidande.
Det är mycket angeläget att de beslutade satsningarna kommer igång och slutförs under den tid som är fastlagd. När det gäller Partihallsförbindelsen har styrelsen för Västra Götalandsregionen beslutat att möjliggöra en tidigare igångsättning av bygget, vilket gör att ett trafikproblem som berör hela Västsverige kan lösas.
Under de närmaste tio åren är utrymmet för större satsningar intecknade och redan kända men det innebär inte att behoven är täckta. Andra viktiga projekt som sedan måste till är bl.a. den resterande delen av E 20, Västlänken, alltså tågtunneln under Göteborg, färdigställande av Västkustbanan i dess helhet och Götalandsbanan. Det är helt nödvändigt att Västra stambanan har minst fyra spår hela vägen från Göteborg till Stockholm.
För att Västsverige ska kunna utvecklas som arbetsmarknadsregion och för att människor ska kunna leva och bo i regionen behövs både nytänkande och framåtanda. Dessutom behövs ekonomiska satsningar på infrastrukturen för att bistå såväl näringsliv som samhälle, så att utvecklingen inte ska stanna av.