Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av regleringar och krav på taxibranschen för att skapa trygghet för passagerare och förare.
Avregleringen av taxibranschen som genomfördes 1990 innebar att det blev lättare att få tag i en taxi . Men på köpet fick vi oseriösa åkare, otrygghet för passagerare, fifflande med taxametrar och en ökad ekonomisk brottslighet. Sammantaget blev det alltså fler bilar men större otrygghet för passagerarna. Vi fick ett trist exempel på vad som lätt händer vid en total avreglering av en verksamhet som tidigare var kraftigt reglerad. Det blev en dyrköpt erfarenhet.
Taxibranschen har ett i många fall oförtjänt dåligt rykte. Det finns en samstämmighet mellan aktörerna i taxibranschen att vilja göra något åt de problem som finns. Branschorganisationen (Svenska Taxiförbundet) och arbetstagarorganisationen (Svenska Transportarbetareförbundet) är överens om att det krävs åtgärder för att komma tillrätta med problemen med inte minst den oseriösa konkurrensen och ekonomiska brottsligheten.
Taxibranschen utför en stor mängd privattransporter men också en rad viktiga transporter för samhällets räkning. Färdtjänst och skolskjutsar är viktiga instrument som måste fungera i såväl storstad som glesbygd. Alla, inte minst barn, gamla och personer med funktionsnedsättning, har rätt att få sina transporter utförda på ett trafiksäkert sätt och med hög kvalitet. Taxi måste ses som en del av kollektivtrafiken och vara ett komplement till densamma. Det är mot den bakgrunden förvånande att den så kallade trängselskatten som genomförts i Stockholm inte tar hänsyn till att till exempel skolskjutsar och färdtjänst är en del av kollektivtrafiken.
För att säkra trygghet och kvaliteten är det också viktigt att den offentliga upphandlingen av dessa tjänster har kollektivavtal. Om så inte sker blir det inte konkurrens på lika villkor. Det är enkelt att säga att det finns kollektivavtalsliknande former – men vem följer upp det? Exemplen är alltför många där taxiförare blivit ”blåsta” på grund av att försäkringar inte varit tecknade, löner inte betalats ut etcetera. Heder åt de arbetsgivare som tecknar kollektivavtal – skam åt dem som fortsätter att vara oseriösa.
Den socialdemokratiska regeringen tillsatte år 2003 en utredare för att se över den ekonomiska brottsligheten inom taxibranschen. Ett betänkande överlämnades år 2004. Under våren 2006 lämnade den tidigare regeringen en proposition som bland annat föreslog skärpta regler mot svarttaxi och att det återinfördes krav på särskilt taxikörkort. En annan viktig fråga som den socialdemokratiska regeringen beslutade om var att tillåta kameraövervakning i taxibilar.
Tömningscentraler – ett annat förslag för att sanera branschen – fanns med i utredarens förslag till vilket man skulle återkomma.
Den nuvarande regeringen har dock gång på gång avvisat kravet på tömningscentraler med hänvisning till att ”regelkrånglet” skulle öka. En häpnadsväckande uppfattning, då det är just taxibranschen som efterlyser en seriösare regelhantering. Det taxibranschen förordar är tömningscentraler, men vill att de kopplas till beställningscentraler.
Det finns en rad övriga frågor inom taxinäringen som behöver ses över. En tidigare aktualiserad fråga är den så kallade PK 1-rapporten som polisen redan idag kan beordra taxiföraren att lämna och som innehåller olika nyckeltal från taxametern. Men polisen kan inte få ut en kopia på rapporten utan måste skriva densamma för hand. Problem med att sammankoppla taxameter och kontokortsläsare kvarstår, vilket försvårar övervakningen.
Utsatthet för att förare känner hot och våld kvarstår. Det kan vara våldsbenägna kunder som inte vill betala eller drog- och alkoholpåverkade som uppträder aggressivt. Kvinnliga förare är ofta speciellt utsatta för sexuella brott, rån och okvädesord. Övervakningskameror har här en positiv effekt.
Övervakningskameror placerade på speciellt utsatta platser kan vara ett sätt att förebygga våld – men det räcker inte. Möjligheten att minska kontanthanteringen ytterligare måste ses över. Ja, det finns en rad skäl att intensifiera åtgärder för att komma åt våldsproblematiken inom taxibranschen.
Det är viktigt att taxi förknippas med trygghet och trafiksäkerhet. Det är anmärkningsvärt att fortkörning, rattfylleri, körning utan bilbälte etcetera förekommer, vilket har konstaterats av särskilda polisinsatser mot taxibranschen. Det har också visat sig att de som gör provet för taxikort har stora brister i trafiksäkerhetskunskap. Ett annat problem är så kallade taxibussar som ofta används som färdtjänst trots att det inte finns trepunktsbälten för dem som sitter i rullstol.
Aktörerna behöver tydliga regler och ett effektivt kontrollsystem. Den seriösa taxiverksamheten ska uppmuntras. Att åka taxi måste vara ett tryggt sätt att färdas som komplement till kollektivtrafiken.