Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om Banverkets trädsäkringsprojekt.
I spåren efter stormarna Gudrun och Per genomför Banverket en trädsäkring längs 450 mil järnväg. Den går till så att man genom servitut tvingar till sig en rätt att avverka all vegetation upp till 20 meter från banvallen samt enstaka träd även utanför denna gräns, om de är så höga att de inom en tioårsperiod kan befaras nå banvallen om de skulle falla.
Det finns i och för sig samhällsnyttiga skäl som talar för att denna rätt inte skall förvägras Banverket. Däremot är det självklart att de markägare som råkar bo längs de berörda tåglinjerna inte skall drabbas i form av för låga ersättningar. Dagens servitutsregler i kombination med befintliga expropriationsersättningsbestämmelser, och det sätt på vilka dessa tillämpas, gör att markägarna i många fall har erbjudits stötande låga ersättningar. Detta innebär i praktiken att de berörda markägarna subventionerar samhällets behov av säkerställandet av säkra tågförbindelser. Detta bör vara en kostnad som samhället självt skall bära.
Staten bör överväga att förbättra ersättningsreglerna så att de utgår från det faktiska marknadsvärdet av den egendom som drabbas och att Banverket (och andra exploatörer) inte med hänvisning till någon norm i praktiken kan kringgå marknadsvärdet.