Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om bredbandsstöd.
I ett allt mer globaliserat konkurrensläge är ett välfungerande IT-samhälle en förutsättning för fortsatt svensk tillväxt. IT-marknadens tjänster och produkter förädlas i snabb takt, men de politiska projekt som har initierats har tyvärr inte alltid fått önskad effekt. Bredbandsutredningens förslag riskerar att bli ytterligare ett sådant projekt.
Bredbandstäckningen i Sverige är god i större städer medan den i flera glesbygdsområden är sämre. I de mer tätbefolkade områdena finns kundunderlag, och därmed kommersiella villkor för aktörer, medan det i glesbygdsområden saknas möjligheter att investera i IT-infrastruktur. För att möjliggöra för mindre tätbefolkade områden att få tillgång till bredband avsatte staten därför drygt fem miljarder kronor för stöd till utbyggnad av bredband i glesbygd och i små orter under perioden 2001–2007, en god ambition som det dock vid närmare granskning finns skäl att kritisera.
I Bredbandsutredningen framgår att det fortfarande är oklart vilka effekter satsningen har haft. Tyvärr tyder mycket på att en stor del av medlen subventionerat utbyggnad av bredband i tätorter, det vill säga i områden där det redan finns IT-infrastruktur och god konkurrens. En sådan användning av bredbandspengarna är dubbelt felaktig: För det första går behövande glesbygdsområden miste om viktiga stödmedel. För det andra leder statliga insatser till konkurrenssnedvridning på fungerande marknader.
Med det som utgångspunkt anser vi det därför tveksamt om staten ska fortsätta dela ut skattemedel till bredbandsutbyggnad. Det rimliga vore att först ordentligt avgöra om tidigare stödmedel verkligen har använts på ett korrekt sätt och haft avsedd effekt, samt att i framtiden endast ge stöd till de områden av landet där förutsättningar saknas för att erbjuda IT-infrastruktur på marknadsmässig grund.