Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om de speciella förhållanden som råder på Gotland för att finna lösningar på de initiala problem som uppstår innan den regionala produktionen och efterfrågan av biogas matchar varandra.
Att ersätta fossila fordonsbränslen i Sverige med förnyelsebara icke klimatpåverkande bränslen är prioriterat. Gotland, som är en i relation till fastlandet ganska avlägsen ö med en liten hemmamarknad, har speciella förutsättningar i detta avseende.
Mycket talar för att biogas är det alternativ, av den första generationens förnyelsebara fordonsbränslen, som passar bäst för Gotland. Potentialberäkningar visar att Gotland, beroende på öns stora animalieproduktion och en i förhållande till befolkningen stor mängd rötbart avfall, har landets bästa förutsättningar för att storskaligt producera biogas. Gotlands kommun har valt att gå före och skapa efterfrågan på biogas genom att ställa om kollektivtrafiken till biogasdrift, skiftet inleds med stadsbussarna redan under 2009.
Flera storskaliga biogasanläggningar projekteras och byggs just nu på Gotland. En av anläggningarna som projekteras drivs av öns f.d. odlare av sockerbetor och är ett sätt för den produktionen att ersätta den nyligen nedlagda odlingen av sockerbetor på ön. Målet för dessa projekt är att producera fordonsgas till den lokala marknaden. Som vanligt vid uppbyggnad av ny produktion är biogasutvecklingen nu inne i ett kritiskt uppbyggnadsskede. Innan en lokal efterfrågan på biogas kommer att utvecklas via en ny fordonspark, måste biogasen som produceras under en övergångsperiod transporteras till fastlandet. Eftersom att biogasen är ett s.k. farligt gods är man hänvisad till endast en tur i veckan på Oskarshamnslinjen. Omvänt gäller självklart att utan uppbyggnad av en biogasproduktion och ett därtill kopplat regionalt tillhandahållande av fordonsgas på Gotland kommer omställningen till förnyelsebara bränslen på ön att försvåras. Med hänvisning till de speciella förhållanden som råder på Gotland, en ö utan fast fastlandsförbindelse och en relativt liten egenmarknad, har samhället ett särskilt ansvar i att hjälpa till att finna lösningar på de initiala problem som uppstår innan den regionala produktionen och efterfrågan av biogas matchar varandra. Initialt skulle det bl.a. kunna bestå i att öka antalet möjliga turer per vecka för att under ett uppbyggnadsskede kunna transportera biogas till fastlandet.