Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om fördelning av medel till bärighets- och tjälsäkring av grusvägar i Dalsland.
Dalslands geografiska läge innebär att tjällossningsperioden är lång. Under vissa år startar den redan i januari och pågår långt in i april. Då det finmaskiga vägnätet i Dalsland har låg bärighet, innebär det att en stor del av vägarna är avstängda under en lång tid av året. Andelen avstängda vägar uppgår ofta till närmare hälften av det allmänna vägnätet och tillhör de mest tjälavstängda vägarna i landet. Dalsland har procentuellt sett fler kilometer tjälskadade vägar än hela Norrland.
Det skapar stora svårigheter för människor som bor på landsbygden och för deras möjligheter att ta sig till arbete, service och andra nödvändiga inrättningar. Det ställer till med problem för hemtjänsten, sjukvården och för annan offentlig verksamhet.
Pappers-, massa- och träindustrin drabbas hårt av vägavstängningarna, då råvaran inte kan transporteras ut till större vägar, och till följd av detta går stora ekonomiska värden till spillo varje år. Detta är särskilt allvarligt i ett läge då det råder brist på skogsråvaran och skogsindustrierna tvingas att importera virke från utlandet.
Det var välkommet när riksdagen tidigare anslog särskilda medel för bärighets- och tjälsäkring av vägarna. Vid fördelning av medel har dock Vägverket inte tagit samma hänsyn till de särskilda behoven i Dalsland som i skogslänen. Om Dalsland hade bedömts likvärdigt med skogslänen, där även Värmland ingår, skulle anslagen till bärighets- och tjälsäkring till Dalsland ha blivit större.
Vi anser att detta är orimligt. Dalsland och skogslänen måste bedömas likvärdiga, eftersom behoven är desamma. Det är nödvändigt att det finmaskiga vägnätet i Dalsland kan uppnå samma standard som motsvarande vägnät i skogslänen. Fördelningen av medlen till bärighets- och tjälsäkring behöver därför ses över i detta avseende.