Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen angående skyldigheten för kommunerna att anordna färdtjänst i annan kommun.
Denna motion behandlades under riksmötet 2006/07 men undertecknad anser att utskottets hänvisning till den förordning som träder ikraft den 3 december 2009 – Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1371/2007 av den 23 oktober 2007 om rättigheter och skyldigheter för tågresenärer (järnvägspassagerarförordningen) – inte löser frågan. Inte heller i direktiven 2008:55 till regeringens utredning N 2008:3 om ny kollektivtrafiklag ser jag att andemeningen i denna motion lyfts fram med någon önskvärd tydlighet.
I 3 § lagen om färdtjänst (2006:1114) anges att en kommun får anordna färdtjänst i annan kommun för den kommuninnevånare som berättigats till färdtjänst. Genom den formuleringen ges stora utrymmen för tolkning av möjlighet eller skyldighet. Konsekvenserna av detta blir att personer som beviljats färdtjänst endast har möjlighet att resa inom kommunen eller med riksfärdtjänst mellan två kommuner. Vidare påverkar detta möjligheten till delaktighet och jämlikhet i levnadsvillkor för personer som beviljats färdtjänst. I vardagen påverkar detta t.ex. möjligheten att studera eller arbeta på annan ort. Färdtjänsten ses idag som en del av kollektivtrafiken och bör således utformas så att man kan resa även vid vistelse i annan kommun.