Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om postutdelning i glest bebyggda områden.
I glest bebyggda delar av vårt land finns inte postutdelning alla dagar, vilket naturligtvis genererar svårigheter för boende, men även försämrar förutsättningarna att bedriva näringsverksamhet.
Ibland sker posthantering i samverkan med upphandlade skolskjutsar eller kollektivtrafik. Det är bra, men kan samtidigt vara mycket sårbart om förutsättningarna ändras genom exempelvis att behovet av skolskjutsar upphör eller att boende med nya behov etablerar sig på orten. Att posten upphör att komma på grund av att skolskjutsen upphör innebär också att förutsättningen att bo kvar försvinner för alla, oavsett behov.
Det är alltså ibland nödvändigt att snabbt förändra utbudet av service. Är det svårt att ändra posthantering, blir det också svårt för företag att etablera sig på mindre orter. Därför måste möjligheterna till en flexiblare hantering av post i glest bebyggda delar av Sverige ses över så att förändringar kan ske snabbt när behov av olika typer av service förändras.
Utskottet har vid tidigare behandling av denna typ av ärende diskuterat det lämpliga avståndet till brevlåda, utan att ta ställning till frågan om flexibiliteten i servicebehovet. Visserligen påminner utskottet om att operativa beslut, dvs. hur postservicen i landet praktiskt ska vara utformad, avgörs av Posten och att PTS som tillståndsmyndighet granskar att reglerna på postområdet efterlevs. Detta möjliggör enligt utskottet en flexibilitet för lösningar som fungerar utifrån lokala behov.
Men eftersom Posten ska sköta posthanteringen så effektivt som möjligt, finns det en uppenbar risk för att man inte i första hand tänker på kunders bästa, utan det är ekonomin som ensam får styra organisationen. Därför är det angeläget med en tydlig politisk viljeinriktning i frågan.