Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om avveckling av Gotlandstillägget till och från Gotland.
Goda kommunikationer är avgörande för Gotlands utvecklingsmöjligheter som en trygg och stabil plats för näringslivsetableringar och varuproduktion. Den färjetrafik som nu bedrivs fungerar bra. Det är positivt att väg 73 mellan Nynäshamn och Stockholm nu är under ombyggnad, vilket kommer att göra transporterna snabbare och säkrare och ytterligare underlätta för trafiken och förbättra tillgängligheten till bland annat Mälardalsområdet och vidare ut i landet.
Genom det statliga transportstödet till färjetrafiken på Gotland subventioneras såväl person- som godstrafiken. Utöver detta stöd subventioneras dessutom godstrafiken enligt ett särskilt system med högstprisreglering och ett s.k. Gotlandstillägg, vilket innebär att taxan för godstransporter till eller från Gotland ska motsvara taxan för en tranport av motsvarande längd i landet i övrigt. För att kompensera transportföretagen får dessa debitera ett frakttillägg i all inrikes fjärrtrafik, det s.k. Gotlandstillägget. Detta tillägg kan i dag utgöra 0,4 % av nettofraktsumman i varje enskilt fraktavtal.
Nuvarande stöd för godsbefordran inriktas i sin helhet till transportörsledet. Genom detta förutsätts transportörerna hålla samma lägre tranportpriser gentemot kunderna på Gotland som kunderna på fastlandet. Svagheten i detta system är att det inte går att genomlysa och kontrollera hur mycket av subventionerna som kommer transportköparen till godo eller hur fördelningen sker mellan olika varuslag och näringsverksamheter. Osäkerhet råder också om hur mycket Gotlandstillägget inbringar. I budgetpropositionen för 2004 angav regeringen att en avveckling av Gotlandstillägget kunde uppskattas kosta cirka 60 miljoner kronor.
Det övergripande syftet med nuvarande Gotlandsstöd är att stödet ska föras vidare till transportköparna i form av lägre och rättvist fördelade fraktpriser. Ända sedan Gotlandstrafiken reglerades 1970 har strukturen på subventionen medfört stora problem när det gäller att jämföra transportpriser med övriga Sverige. Olika metoder har prövats såsom högstprisreglering, ändringar av Gotlandstillägg och direkta statsbidrag till tranportörerna.
Det kan konstateras att efter nära 30 års regleringar av Gotlandstrafiken har problemen inte kunnat avhjälpas. I ett antal utredningar sedan 1970 har det konstaterats att det föreligger mycket stora svårigheter att göra jämförelser mellan Gotlandstrafiken och transporter i övrigt.
En avveckling av Gotlandstillägget har diskuterats i många år tills regeringen i 2004 års budgetproposition skrev att det under de kommande fem åren skulle saknas möjlighet att finna en finansiering av den sänkning av längdmetertaxan som föreslagits som kompensation för en avveckling av Gotlandstillägget. Den 20 juni 2007 fick jag svar på en skriftlig fråga från ansvarigt statsråd, infrastrukturminister Åsa Torstensson, om Gotlandstillägget. Infrastrukturministern refererade till ovan nämnda text från 2004 års budgetproposition, och statsrådet fann det inte tillfredsställande att frågan om avveckling av Gotlandstillägget alltjämt är olöst. Infrastrukturministern bekräftade också i sitt svar den 20 juni 2007 att Näringsdepartementet då höll på att se över frågan samt försäkrade mig även om att detta arbete hade hög prioritet. Snart har de fem åren gått sedan 2004 då det fastställdes att frågan skulle sakna lösning under de närmaste fem åren. Det har även gått en tid sedan statsrådet, i sitt svar till mig, inte fann det tillfredsställande att frågan var olöst samt att den hade en hög prioritet. Trots detta är frågan fortfarande olöst. För Gotlands del är det viktigt och nödvändigt att frågan snart får en långsiktig, stabil och hållbar lösning. Det är särskilt angeläget för de branscher som hanterar stora mängder av varor med låga priser, till exempel grönsaker och livsmedel.