Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en långsiktig satsning på en upprustning och utveckling av Bohusbanan- hela sträckningen från Strömstad till Göteborg.
Alliansregeringen gör nu historiskt stora satsningar på infrastruktur, både vad gäller vägar och järnvägar. Den särskilda närtidsatsningen kommer att vara mycket viktig för att sätta fart på förbättringarna av trafiksystemen.
Bohusläns stora pulsåder, väg E 6, kommer, av allt att döma, att vara utbyggd till fyrfältsväg inom en överblickbar framtid. Utbyggnaden av E 6 innebär att vissa delar av norra Bohusbanan byggs om för att anpassas till vägsträckningen.
Kommunerna i mellersta och norra Bohuslän är tillväxtkommuner, och om detta förhållande ska säkras måste också infrastrukturen i form av järnväg tryggas. Därför måste satsningar också göras på underhåll och på en rejäl upprustning av Bohusbanan längs hela sträckningen.
Att situationen vid de norra infarterna till Göteborg behöver förbättras är sedan länge ett välkänt faktum. Den tunga trafiken på E 6 har ökat och den kommer sannolikt att öka ytterligare, när E 6 i Sverige och Norge är färdigutbyggd.
Den efterlängtade satsningen på en ny älvförbindelse i Göteborg, som nu inleds i närtidssatsningen, är naturligtvis en del av lösningen, men det måste också skapas ett realistiskt och miljövänligare alternativ till bilpendlingen. Dubbelspår med en tågpendel mellan Göteborg och Uddevalla skulle ta upp stora delar av de som idag pendlar med bil till och från Göteborg från norr och därigenom avlasta vägnätet betydligt. Det är många som kan bo i Uddevalla, Ljungskile, Stenungsund och Kungälv och arbeta i Göteborg.
Den regionförstoring som blir resultatet stärker tillväxten i regionen som i sin tur leder till fler människor i arbete och bättre livskvalitet.
Till detta kommer att hamnarna i Uddevalla och Göteborg knyts bättre samman med järnväg och kan därigenom komplettera varandra vilket gör att dubbelinvesteringar undviks. En upprustning av Bohusbanan norr om Uddevalla är också helt motiverad och nödvändig för att ytterligare stärka tåget som ett konkurrenskraftigt alternativ i kollektivtrafiken.
Om de nya moderna tåg, typ Regina, som nu trafikerar banan ska kunna utnyttjas fullt ut krävs en bättre banstandard. De stora satsningar som staten gör på järnvägar i Sverige måste delvis prioriteras om mot ett ordentligt underhåll av befintliga banor, för att dessa ska kunna vara konkurrenskraftiga alternativ. Regeringens inriktning mot att infrastrukturinvesteringar ska bygga på samhällsekonomiska analyser torde också tala för en upprustning av Bohusbanan, då allt talar för att analysen kommer att påvisa samhällsekonomiska vinster med åtgärden.
Förutom strikt samhällsekonomiska vinster ska också beaktas att riksdagens transportpolitiska mål om tillgänglighet, transportkvalité, säker trafik, god miljö, regional utveckling och jämställdhet, nås. Effektiv spårbunden trafik bidrar till detta.
För att värdera en linjes betydelse i det nationella nätet kan man inte bara utgå från trafikeringen. Medan de stora pendeltågslinjerna runt Stockholm används av hundratusentals människor varje dag, är regionalbanan, som t.ex. Bohusbanan, en högkvalitativ kommunikationsled som ger även mer avlägsna orter en snabb, effektiv och mycket bekväm direktförbindelse till det nationella trafiknätets stora knutpunkter. Regionalbanan är således en kvalitetsprodukt med avgörande betydelse för mindre orters konkurrenskraft och utvecklingsförmåga. Ett bra exempel på detta är just Bohusbanans norra del, vilken efter omfattande diskussioner och stort regionalt engagemang räddats och från och med 2007 sommartid fått regelbunden persontrafik med X 2000-avgångar från Stockholm via Herrljunga och Uddevalla.
Regeringen bör således ta särskild hänsyn till bibanornas regionalpolitiska och miljöstrategiska betydelse och dimensionera anslagen så att det sekundära järnvägsnätet inte uttunnas eller försvagas och satsa långsiktigt på en upprustning och utveckling av Bohusbanan hela sträckningen från Strömstad till Göteborg.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.