Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att i lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall införa föreskrifter om att övergivna fordon på och utmed motorvägarna omedelbart ska forslas bort.
Utmed våra motorvägar, och för all del även utmed andra vägar, står numera alltsomoftast övergivna fordon, i de flesta fall äldre personbilar, många säkert stulna och sedan övergivna. Antalet förefaller ha ökat under senare tid. Gällande regler säger att polisen äger rätt att beordra flyttning av ett fordon bara om det är uppställt på sådant sätt att det utgör en omedelbar trafikfara. Om så inte är fallet ska Vägverket fatta beslut om flyttning av fordonet. Sådana beslut fattas då först efter utredning om varför fordonet hamnat på platsen och vem som är ägare samt, om ägaren påträffas, denne beretts tillfälle att själv omhänderta fordonet. Det säger sig självt att detta tar tid.
Under tiden som Vägverket utreder står fordonen kvar utmed motorvägen och leder till att andra bilister stannar för att se om någon olycka nyss inträffat eller om man på något sätt kan hjälpa till. Detta innebär att andra fordon stannar på motorvägen eller vägrenen, vilket är förenat med stora faror för olyckor. Det är alltså inte bara de övergivna fordonen i sig som kan orsaka olyckor utan allt som händer däromkring. Ofta förekommer det att fordonen blir utsatta för plundring och skadegörelse, vilket i sig kan leda till miljöproblem när olja eller bensin rinner ut från bilvraken. Dessutom är förekomsten av bilvrak utmed motorvägarna en nedskräpning i naturen som måste åtgärdas.
Det har inträffat flera trafikolyckor, några med dödlig utgång, som en följd av att en övergiven personbil lämnats kvar i avvaktan på Vägverkets utredning och åtgärder. Trots att polisen bedömt att någon omedelbar trafikfara inte föreligger kan den övergivna personbilen utgöra ett väsentligt störningsmoment i den snabba och intensiva trafiken på framförallt våra motorvägar.
Det finns starka skäl till varför det är förbjudet att stanna fordon på och utmed motorvägarna. Det finns också mycket starka skäl till varför det är förbjudet för personer att gå eller uppehålla sig på eller utmed motorvägarna. Varför ska då övergivna fordon lämnas kvar under flera dagar – eller kanske veckor – utmed motorvägarna och föranleda att andra bilister i strid mot gällande bestämmelser stannar och går ur sina fordon för att i vällovligt syfte se om någon behöver hjälp?
I lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall finns reglerat hur en flyttning ska gå till, vilken utredning som ska göras, bilägarens skyldigheter att betala kostnaderna för flyttningen m.m. Det skulle vara en enkel sak att tydligt föreskriva att övergivna fordon på och utmed motorvägarna omedelbart ska flyttas och att polisen är den som beslutar om det. Fordonens rätta ägare, om sådan anträffas, ska naturligtvis få tillbaka sitt fordon, och åtgärden att flytta detta kan absolut inte vara mer ingripande mot fordonsägaren än att detta måste tolereras. Trafiksäkerheten måste gå i första hand.
Frågan om övergivna fordon har aktualiserats i riksdagen under en följd av år och ändringar i lag och föreskrifter har vidtagits vid flera tillfällen. Problemen finns dock fortfarande, vilket tydligt visar att behov av ytterligare åtgärder föreligger. Trafikutskottet har i tidigare betänkanden konstaterat att det föreligger behov av samordning mellan de berörda myndigheterna när det gäller flyttning av fordon. Vidare har trafikutskottet ställt sig frågan om i vilken utsträckning som kraven på myndigheterna att flytta fordon bör skärpas.
Den av Vägverket på regeringens uppdrag genomförda utredningen – Kostnader för transporter av uttjänta bilar till bilskrotar – handlar förvisso till stora delar om just kostnaderna för bortförandet av fordonen. Vägverket har dock också föreslagit att en uttalad skyldighet att flytta fordonsvrak så snart som möjligt medför ett ökat incitament för kommuner och Vägverket att flytta fordonsvraken och kräva ägaren på kostnaderna. Vägverket har föreslagit att en sådan skyldighet bör införas i förordningen om flyttning av fordon.
I trafikutskottets uppföljning har de speciella förhållandena på motorvägarna och därtill hörande stora trafiksäkerhetsriskerna inte särskilt framhållits. Detta är bekymmersamt och förvånande. Det händer alltför ofta olyckor och incidenter i trafiken på motorvägarna som motiverar ett kraftfullare ingrepp beträffande där övergivna fordon, som i många fall sannolikt är stulna.
Därför bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att i lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall införa föreskrifter om att övergivna fordon på och utmed motorvägarna omedelbart ska forslas bort.