Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg enligt uppställning:
I årets budget fortsätter Vänsterpartiet sin satsning på tandvård, psykiatri och tillgänglighet. När det gäller tandvård avsätter vi pengar för att göra denna tillgänglig för asylsökande och papperslösa. Bidrag till handikapporganisationer och bilstöd är anslag som räknas upp. Liksom tidigare år avslår vi regeringens förslag till så kallat avknoppningsstöd och vi avslår också regeringens förslag till neddragning på LSS-området. Vi anser att regerings förslag till så kallad prestationsbunden vårdgaranti i stället ska satsas på verklig förbättring av vården i form av fler anställda och bättre tillgänglighet.
Nya satsningar i årets budget är våra stora satsningar på ett s.k. omsorgslyft inom såväl äldreomsorgen som handikappomsorgen. Inom dessa områden satsar vi såväl på kompetensutveckling som på utbildning och nyanställningar. Vi satsar också extra på att motverka psykisk ohälsa bland äldre och avsätter medel till äldreomsorg på det egna modersmålet. Andra viktiga områden är höjningen av anslaget för insatser mot hiv/aids som inte höjts de senaste tio åren och satsningen på en permanent finansiering av en brottsofferjour för HBT-personer liksom en satsning på förlossningsvård i glesbygd. Resurskvinnojourer för missbrukande och psykiskt sjuka kvinnor och satsningar på ett barnriskcentrum är ytterligare ett par viktiga satsningar.
Vänsterpartiet tycker att det är dags att vi inser att god tandvård är en verklig klassfråga. Regeringens reform har snarare förstärkt detta än förbättrat fördelningspolitiken. Den stora satsning som regeringen gjort har i större utsträckning inneburit att människor fått dyrare tandvård än tvärtom. Den mycket dyra och krångliga administrationen har också gjort att kostnaderna för den enskilda individen när det gäller förebyggande tandvård snarare ökat än minskat. Regeringens reform lämnar helt den grupp som kanske är i störst behov av en reform i sticket då den inte ger ersättning för kostnader under 3 000 kronor.
Vänsterpartiet anser att det nu är dags att ta ett steg mot en tandvårdsreform värd namnet. Vi vill återuppta det arbete som Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet inledde under förra mandatperioden för att genomföra en reform som gör skillnad för dem som mest behöver det. Inriktningen på en sådan reform ska vara att den ska leda fram till ett verkligt högkostnadsskydd liknande det som finns inom hälso- och sjukvården. För att en sådan reform ska vara möjlig att genomföra, såväl ur ekonomiskt som ur praktiskt perspektiv, väljer vi att fördela reformen över ett antal år. För att inleda arbetet mot ett system med högkostnadsskydd avsätter Vänsterpartiet 2 300 miljoner kronor utöver regeringens satsning under 2009 och 3 000 miljoner kronor under åren 2010 och 2011. Därefter fortsätter satsningen ytterligare två år för att uppnå en nivå med ett verkligt högkostnadsskydd.
Regeringen avser att satsa 10 miljoner kronor under anslag 1:3 för behov av nettopersonalförstärkningar för TLV (Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket) och för IT-system i samband med utförsäljningen av Apoteket. Dessutom avser regeringen att satsa 92,5 miljoner för samhällsnödvändiga uppgifter som i dag utförs av Apoteket.
Vänsterpartiet motsätter sig en utförsäljning av Apoteket och därmed av-slår vi dessa två anslag om sammantaget 102,5 miljoner kronor.
Det finns i dag ingen undersökning eller utredning som har utrett huruvida det finns barn som av ekonomiska orsaker inte får tillgång till medicinering som de har behov av. Det finns dock ett antal studier som visar att det finns vuxna som avstår behandling av ekonomiska skäl. Enligt en rapport från Folkhälsoinstitutet, Hälsa på lika villkor, från år 2006 finns uppgifter om att 6 % av kvinnorna och männen avstått från att köpa medicin som de fått på recept. De flesta som avstod var kvinnor.
Av detta kan vi dra slutsatsen att det finns hushåll som lever på så små marginaler att även nödvändiga insatser som läkemedel utfärdade på recept avstås av ekonomiska skäl. Vi vet också att cirka en kvarts miljon barn i Sverige beräknas leva i fattigdom. Den vanligaste orsaken till att barn ordineras läkemedel är infektioner. Den behandling som då ordineras är antibiotika. Ett exempel är att 20 % av alla barn drabbas av öroninflammation före 1 års ålder och cirka 50 % före 4 års ålder.
Andra exempel på sjukdomar som många drabbas av och som kräver medicinering är allergier och astma. Läkemedelskostnader är något som många barnfamiljer drabbas av. Med tanke på att det finns en kvarts miljon barn som lever under knappa ekonomiska omständigheter är det troligt att många tvingas avstå läkemedelsbehandling.
Barn som är intoleranta eller allergiska mot vissa livsmedel kan i dag få ett begränsat bassortiment av vissa livsmedel från apoteket. Det gäller gluten- och mjölkfria specialprodukter. Barn upp till 16 år får då en livsmedelsanvisning. Vänsterpartiet anser att denna förmån ska gälla för ungdomar upp till 19 år.
Som ett led i att stärka barn i en utsatt ekonomisk situation anser Vänsterpartiet att det föreligger ett behov av att införa ett system som ger gratis receptbelagda mediciner för barn under 19 år och ett system som subventionerar speciallivsmedel även för ungdomar. För att finansiera detta anslår Vänsterpartiet 430 miljoner kronor om året.
Under 2008 avsatte regeringen 40 miljoner kronor i så kallat avknoppningsstöd, det vill säga stöd för anställda som i stället för att vara anställda skulle driva offentlig verksamhet i privat regi. Regeringens satsning innebar bl.a. att vissa chefer, i stället för att vara närvarande i verksamheten, kunde delta i utbildningar för att bli egna företagare på betald arbetstid.
Vänsterpartiet anser inte att detta är bra användning av skattemedel. Vi anser i stället att man bör satsa dessa pengar i verksamheten och inte minst till vidareutbildning som kommer arbetsplatsen till del. Vänsterpartiet avvisar således anslaget om 40 miljoner kronor till avknoppningsstöd.
Nätverket för läkemedelsepidemiologi (Nepi) är en av riksdagen och Socialdepartementet initierad stiftelse som verkar för en bättre användning av läkemedel. Nepis syfte är att främja en medicinskt och ekonomiskt effektiv användning av läkemedel, genom en kombination av forskning, studier, analyser, utbildning och information. Tre huvudområden utgör Nepis verksamhet: läkemedelsepidemiologi, läkemedelsekonomi och läkemedelsinformation.
Regeringen avser under det kommande året att satsa stora summor och mycket energi på avregleringen av Apoteket samtidigt som receptfria läkemedel ska börja säljas i dagligvaruhandeln. Det är i detta sammanhang mycket viktigt att neutral forskning och information när det gäller läkemedel bibehålls och utvecklas.
Det stiftelsekapital som avsattes för Nepis verksamhet har de senaste åren inte gett den avkastning som krävs för att verksamheten ska kunna utvecklas. I dag har verksamheten en trängd ekonomisk situation. Vänsterpartiet anser därför att stiftelsen ska tillföras 3 miljoner kronor årligen för att stärka stiftelsekapitalet och därmed garantera framtida avkastning. Vänsterpartiet anser också att Kilen, som arbetar med oberoende läkemedelsinformation, ska erhålla anslagspengar för att kunna återuppta sin verksamhet men detta anslag berörs under annat utgiftsområde.
Det behövs fler som väljer att arbeta inom vård- och omsorgsyrken i framtiden. Det behövs dels på grund av den demografiska utvecklingen, dels på grund av de satsningar på kvalitetshöjningar i form av mer personal som behövs. För att identifiera utbildningsbehov och för att få fler att välja vård- och omsorgsutbildningar krävs många olika insatser. Ett gott exempel som prövats på några ställen i landet är så kallade vård- och omsorgscollege. Vård- och omsorgscollege är en samverkansform på regional och lokal nivå mellan utbildningsanordnare och arbetsliv inom vård och omsorg. Genom att förbättra samarbetet, tydliggöra ansvar och granska kvalitet sker ett effektivt utnyttjande av resurser till gagn för alla.
För att stärka utvecklingen när det gäller igångsättandet av vård- och omsorgscollege runtom i landet anser Vänsterpartiet att ekonomiskt stöd ska avsättas för verksamheten. Vänsterpartiet avsätter 3 miljoner kronor per år för utvecklingen av vård- och omsorgscollege.
Satsningen på psykiatrin 2005 och 2006 som Vänsterpartiet gjorde tillsammans med den socialdemokratiska regeringen och Miljöpartiet var ett viktigt steg i rätt riktning för att stärka psykiatrin. Tyvärr har satsningarna därefter tonats ner. När nu regeringen gör en efterlängtad satsning är den inte bara för liten utan i första hand alltför kortsiktig. Att göra en långsiktig satsning är helt nödvändigt för att kunna genomföra den kvalitetshöjning som krävs inom psykiatrin och det är därför Vänsterpartiet vill fortsätta att ge ett extra stöd till psykiatrin.
Förutom det allmänna stöd som Vänsterpartiet satsar på kommunerna är vårt riktade stöd till psykiatrin långsiktigt utifrån psykiatrisamordnarens rekommendationer. Inom utgiftsområdet Utbildning och universitetsforskning visar vi också de satsningar som vi gör för att utbilda såväl skötare som olika typer av specialister inom den psykiatriska vården.
Psykiatrisamordnarens förslag om hur psykiatrin kan utvecklas och förbättras är bra i många avseenden. De föreslagna reformerna kommer enligt samordnaren att kosta 1 255 miljoner kronor per år. Vi menar att det är viktigt att denna stora satsning blir verklighet och tillför därför psykiatrin medel för att finansiera denna satsning. Utöver regeringens satsning anslår därför Vänsterpartiet 110 miljoner kronor för 2009, åren 2010 och 2011 avsätter Vänsterpartiet 325 miljoner kronor utöver regeringens satsning.
Vänsterpartiet avvisar det föreslagna anslaget om prestationsbunden vårdgaranti. Vi anser i stället att pengarna ska gå till verklig vårdgaranti. För att detta ska vara möjligt måste fler personer anställas i vården. Vi avsätter medel för såväl utbildning som vidareutbildning och anställning via olika områden i vår budget. När det gäller den prestationsbundna vårdgarantin är den 1 miljon kronor under 2009. Under 2010 och 2011 är den däremot 1 miljard kronor, pengar som i stället bör fördelas via statsbidraget till kommuner och landsting.
Under den senaste tiden har antalet hivsmittade personer ökat dramatiskt. Det gäller personer inom alla riskkategorier men också personer utanför dessa kategorier. Det finns en oro över att vaksamheten och kunskapen om denna och andra smittsamma sjukdomar av liknande karaktär har minskat, både bland allmänheten och bland sjukvårdspersonal.
För att minska spridningen måste det vidtas åtgärder. Fler måste informeras och kunskapen måste öka, men Vänsterpartiet anser också att frågan om sprutbyten för narkomaner måste få sin lösning. Det senare är dock en fråga för landstingen.
Det allmänna anslaget för insatser mot hiv/aids och andra smittsamma sjukdomar har legat stilla under en lång rad av år. Den allmänna prisutvecklingen gör att det därmed också kan sägas ha sjunkit. Vänsterpartiet anser att det är dags för en höjning och att denna höjning också måste ske under flera år. Vi anslår därför, utöver regeringens anslag, 15 miljoner kronor för år 2009, 20 miljoner kronor för 2010 och 25 miljoner kronor för 2011.
Reformen att ge möjlighet till ett personligt ombud för människor med psykisk funktionsnedsättning infördes för ett antal år sedan. Under de senaste åren har organisationen för detta varit under uppbyggnad. De två senaste åren har verksamheten börjat stabiliseras och fler och fler kommuner har visat intresse för att ha sådan verksamhet. Att i ett sådant läge dra ner på anslaget sänder helt fel signaler, även om det finns ett anslagssparande. Risken att utvecklingen stannar av är överhängande.
Vänsterpartiet avvisar anslagssänkningen när det gäller personliga ombud och anslår därför 20 miljoner kronor utöver regeringens anslag.
Vänsterpartiet anser att beslutet om färdtjänst ska gälla även ledsagare och att de ökade kostnader som det eventuellt kan ge upphov till är berättigade, eftersom beslutet ger den färdtjänstberättigade en ökad trygghet i resandet. Därigenom undviks också en omfattande administration, domstolsprövningar och en stor rättsosäkerhet för den enskilda resenären. Detta bör reducera kostnaderna avsevärt. Problemet med det nuvarande systemet är att i vissa situationer får den färdtjänstberättigade ta med en ledsagare om det behövs under resan, men inte om det behövs en ledsagare under själva vistelsen vid resmålet. För att förenkla processen så bör beslutet om färdtjänst sålunda gälla även för ledsagare.
Vänsterpartiet anser också det skäligt att den som söker tillstånd till färdtjänst ska kunna ha sällskap på resorna av en eller flera medresenärer och då ska tillståndet även gälla för denna eller dessa. Avgiften för medresenären ska då inte heller överstiga den som gäller för allmänna kommunikationsmedel. Här har Färdtjänstutredningen befarat att det kan finnas gränsdragningsproblem. Vi menar trots det att en färdtjänstberättigad ska få ta med medresenärer och att detta bör regleras i de två färdtjänstlagarna.
Förändringarna föreslås träda i kraft 2009. För att finansiera dessa utökade möjligheter att ta med ledsagare och medresenär avsätter vi 80 miljoner kronor per år från 2009 under anslag 16:2 Vissa statsbidrag inom handikappområdet.
I budgetpropositionen aviserar regeringen en neddragning av anslaget gällande råd och stöd inom LSS på 73 miljoner för år 2009 och därefter en neddragning på 15 miljoner per år de två efterföljande åren. Skälet till neddragningen är vissa förändringar som föreslagits i den statliga utredningen om LSS. Denna utredning är just nu föremål för remissbehandling och lagstiftning i ärendet kommer att dröja. Vänsterpartiet anser inte att det är förenligt med god ekonomisk hushållning att föregå lagstiftning på ett sådant sätt som regeringen gör i denna fråga. Vi vet ännu inte hur lagförslagen kommer att bli, än mindre om de kommer att godkännas av regeringen. Vänsterpartiet avvisar av dessa skäl den aviserade neddragningen.
Under 2008 ökade posten bidrag till handikapporganisationer med 20 miljoner kronor. Detta innebar en ökning med mindre än hälften av det behov som redovisades av organisationerna själva. I en underökning gjord av Socialstyrelsen visas det att de små förbunden riskerar att få sämre stöd. Detta är en olycklig utveckling.
Handikapporganisationernas beräkning innebär att det behövs minst 30 miljoner kronor ytterligare för att behoven ska fyllas. Vänsterpartiet tycker att det är mycket otillfredsställande att regeringen väljer att låta stödet vara helt oförändrat. Därför anslår vi ytterligare 30 miljoner utöver regeringens anslag.
För personer med vissa funktionshinder finns det möjlighet att få bilstöd. Under många år var anslaget till bilstöd alltför lågt. Det fick till följd att pengarna för bilstöd tog slut innan budgetåret var slut och man fick då vänta till nästa år innan bilstödet kunde betalas ut. Vänsterpartiet drev i flera budgetförhandlingar ett krav på att bilstödet skulle ökas och fick efter viss möda gehör för sitt krav. Det är ett steg i rätt riktning. Men även regelverket kring bilstödet behöver reformeras och anpassas efter dagens behov. En sådan regel är till exempel att den som är över 50 år och har lämnat arbetsmarknaden med förtidspension, själv måste kunna köra bilen för att få rätt till bilstöd. Det innebär att om den sökande har personlig assistans, saknar körkort och är förtidspensionerad står denne utan möjlighet att få bilstöd. Detta är en onödig reglering, eftersom bilstödet och färdtjänsten är två kommunicerande kärl, dvs. att om fler kvinnor och män med funktionsnedsättningar fick bilstöd skulle kostnaderna för färdtjänsten minska.
Bilstödsutredningen har lämnat sitt betänkande Mobil med bil (SOU 2005:26). Vänsterpartiet är positivt till förslaget om de ökade möjligheterna för barnfamiljer att få bilstöd. I övrigt hade vi önskat att utredningen kunnat medverka till större förändringar. Främst beror väl detta på att utredningen inte fick föreslå något som kunde belasta statsbudgeten.
Vänsterpartiet hade också sett fram mot ett förslag om att kravet på förvärvsarbete slopats. Detta har för många personer med funktionsnedsättningar som söker sig ut på arbetsmarknaden blivit ett moment 22. Det kan vara extra svårt att söka arbete och även att få arbete utan bil. Många har redan i dag en svag ställning på arbetsmarknaden och många saknar helt arbete. Därför är det prioriterat att vidta åtgärder som underlättar för kvinnor och män med funktionsnedsättningar att komma in på arbetsmarknaden. Därför bör kravet på förvärvsarbete för att få bilstöd slopas.
Vi anser inte heller att körkortskravet ska finnas kvar för de grupper som omfattas av detta krav. En personlig assistent borde kunna vara den som har körkort och kör bilen.
Vi är skeptiska till att föra över bilstödet som helhet eller som en del till kommunerna. Ska bilstödet, som vi vill, utökas, ska det göras med statliga medel. Det ska vara en del av en samlad socialpolitik och ha sin bas i socialförsäkringssystemet, detta utan att för den skull hindra kommunerna från att också kunna ge ett mobilt stöd som ett eget åtagande.
För att kompensera för de ökade utgifter som ovanstående förändringar kan innebära höjer vi anslaget 3:4 Bilstöd till handikappade med 20 miljoner kronor per år från 2009.
I den nationella handlingsplanen för handikappolitiken Från patient till medborgare (prop. 1999/2000:79) slås det fast att målet för handikappolitiken ska vara ett samhälle som gör det möjligt för människor med funktionsnedsättningar att bli fullt delaktiga i samhällslivet. Människors lika värde är en grundläggande utgångspunkt i vårt samhälle och alla människor har kunskaper, förmågor och erfarenheter som är viktiga för samhället. Därför måste samhället formas på ett sådant sätt att alla kan medverka i utvecklingen och nå full delaktighet. Människor som har funktionsnedsättningar utgör givetvis inget undantag i detta avseende. Personer med funktionsnedsättningar är medborgare med lika rättigheter och skyldigheter som andra medborgare.
Vänsterpartiet var med och tog fram den nationella handlingsplanen och vi tycker att den är väldigt bra. Men vi har märkt att själva genomförandet av planen går trögt. Därför ser vi att det kommer att krävas resursförstärkningar för att målet om att Sverige ska vara tillgängligt till 2010 ska kunna uppnås. Vänsterpartiet föreslår därför att det tillförs 1 miljard kronor för detta ändamål fördelade på 200 miljoner kronor med början 2009. Pengar för detta ändamål avsätter vi i Vänsterpartiets motion (2008/09:So556) för utgiftsområde 9 Hälsovård sjukvård och social omsorg. Pengarna bör fördelas av regeringen och gå till olika typer av tillgänglighetssatsningar.
Området för funktionsnedsättningar behöver en långsiktig satsning på kompetenshöjning. Personalen har ofta med sig viktiga kunskaper och erfarenheter men saknar utbildning om funktionsnedsättningar. Det finns också ett stort behov av kontinuerlig kunskapshöjning och fortbildning om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar/autism, förvärvade hjärnskador/neurologisk funktionsnedsättning, bemötande, habiliterande och rehabiliterande arbetssätt och flera andra områden.
Vänsterpartiet avser att göra en långsiktig satsning på sådan kompetenshöjning och vi avser att avsätta 2 miljarder kronor uppdelat på 200 miljoner kronor per år under tio år med början under 2009 för kompetensutveckling av personalen inom området för funktionsnedsättningar.
Vänsterpartiet anser att äldres rätt till självbestämmande när det gäller äldreomsorg måste stärkas. Det kan handla om att en person som har hemtjänst vill prioritera på annat sätt än biståndshandläggaren när det gäller exempelvis möjlighet till ledsagad promenad eller mat lagad i hemmet. I flera kommuner pågår redan verksamhet som innebär ett ökat inflytande över innehållet i hemtjänsten och därmed större makt över vardagen.
Vänsterpartiet vill utveckla möjligheten för brukarna att ha inflytande över sin vardag så att denna verksamhet omfattar hela landet och avsätter därför 100 miljoner kronor för att genomföra en reform för verklig valfrihet.
Vänsterpartiet avsätter i denna budget, fullt medvetna om att det kommer att behövas ytterligare åtgärder för att garantera kompetensförsörjningen framåt för äldreomsorgen, en summa till ett långsiktigt äldreomsorgslyft. Vi avser att satsa 4 miljarder kronor fördelat på 10 år. Pengarna ska kunna användas för den redan anställda personalen till fortsatt verksamhetsnära kvalitetsutveckling, grundläggande yrkesutbildning för dem som saknar detta och kvalificerad påbyggnadsutbildning inom angelägna områden, allt utifrån kommunernas skiftande behov. Självklart ska validering användas så att all den kunskap äldreomsorgens personal har tillgodoräknas dem. Lärande på arbetsplatsen ska utvecklas och erfarenheterna därifrån spridas. Vi avsätter således 400 miljoner kronor per år med början 2009 för detta ändamål.
Vi avsätter 15 miljoner kronor under 2009 och därefter 45 respektive 40 miljoner kronor för 2010 och 2011 till åtgärder för att se till att äldre har möjlighet att få äldreomsorg på det egna modersmålet. Detta är viktigt både för personer som bott i Sverige under kortare tid men också för dem som kanske genom demens eller andra sjukdomar glömmer det svenska språket.
Vi avsätter 15 miljoner kronor under 2009 och därefter 45 respektive 40 miljoner kronor för år 2010 och 2011 för att undersöka och genomföra åtgärder för att förbättra äldres psykiska hälsa.
Vänsterpartiet tror inte att värdighetsgaranti är en väg till bättre äldreomsorg. Ett bättre sätt att uppnå verklig värdighet är att ge personalen möjlighet till kompetensutveckling och att se till att det finns tillräckligt med personal av olika kategorier inom omsorgen. Vi avvisar därför de medel som regeringen avsatt för detta ändamål.
Både när det gäller handikappomsorgen och när det gäller äldreomsorgen satsar Vänsterpartiet stora summor på att ge möjlighet till vidareutbildning och kompetensutveckling. För att ge verklig möjlighet för personalen att delta i sådan utbildning krävs självfallet att någon gör deras viktiga arbete under tiden. Detta innebär att frågan om vikarier måste lösas. Ökad arbetslöshet som vi ser framför oss och högerregeringens frysning av statsbidragen försämrar kommunernas ekonomi. Den tyngsta kostnaden när personal ska utbildas är kostnaden för vikarier. Den enda rimliga lösningen är att kommunerna kompenseras för de vikarier som måste anställas. Därför återinför Vänsterpartiet utbildningsvikariaten med 676 miljoner kronor på 3 000 platser 2009, 5 000 platser 2010 och 5 000 år 2011.
Vänsterpartiet är stolt över att ha bidragit till att kvinnojourerna tillförts 100 miljoner kronor om året. Kommunerna måste nu ta sitt ansvar för att tillgodose kompetent stöd till samtliga våldsutsatta kvinnor som söker hjälp. De måste utbilda socialtjänstens personal, men också personal som arbetar med personer med funktionsnedsättningar och äldre. Kunskapen om mäns våld mot kvinnor måste förbättras rejält, inte minst gäller det kunskap för att förbättra stödet till våldutsatta kvinnor med funktionsnedsättningar eller pågående missbruk. Det måste också finnas kunskap och metoder för att ge stöd till de flickor och kvinnor, men också pojkar, som utsätts för s.k. hedersrelaterat våld. Barnperspektivet måste alltid finnas med och stödet till de barn som bevittnat våld mot sina mödrar måste förbättras. För att stimulera en kompetensutveckling inom socialtjänsten och bland personal som arbetar med personer med funktionsnedsättningar så avsätter vi 55 miljoner kronor per år från 2009.
Även kvinnor med funktionsnedsättningar är särskilt utsatta och har särskilda behov av stöd när de utsätts för mäns våld. Det faktum att många kvinnojourer har svårt att ta emot dessa kvinnor är en särskilt försvårande omständighet. Vi utvecklar resonemangen kring detta i Vänsterpartiets riksdagsmotioner om narkotikapolitik, alkoholpolitik och handikappolitik. Kvinnojourerna har många gånger ytterst begränsade resurser och därför menar vi att det behöver tillföras medel för att stimulera en tillgänglighetsanpassning av jourerna. Vi avsätter 10 miljoner kronor per år från 2009.
Vi menar att staten bör ta ett särskilt ansvar för de mest utsatta kvinnorna. Regeringen bör återkomma med ett handlingsprogram för inrättande av resursjourer som har kompetens att ta emot missbrukande kvinnor respektive kvinnor med psykiska funktionsnedsättningar. För att stödja en satsning på resursjourer avsätter Vänsterpartiet 20 miljoner kronor per år från 2009.
För att göra Nationellt centrum för kvinnofrid tillgängligt även för kvinnor som är döva och hörselskadade anser Vänsterpartiet att en möjlighet att kommunicera via dövtolk bör införas. För att utveckla detta arbete avsätter Vänsterpartiet 2 miljoner kronor årligen.
Det behövs fler och samlade kraftåtgärder för att minska prostitutionen. Riksdagen bör därför begära att regeringen tillsätter en utredning om inrättandet av ett nationellt resurscentrum mot prostitution som ska ha i uppgift att ta emot och stötta dem som söker vägar ut ur prostitutionen. Detta centrum, som ska ha specialistkompetens på området, bör även arbeta med stöd och information gentemot institutioner och yrkesgrupper som i sin verksamhet möter människor i prostitution. Det bör även samverka med berörda myndigheter och organisationer. Utredningen bör även beakta vilka riktade anslag som krävs till kommunerna för att stödja dem som vill ta sig ur prostitutionen. För att finansiera ett nationellt resurscentrum mot prostitution avsätter Vänsterpartiet 7 miljoner kronor per år från 2009.
Mycket kvalitetshöjande och bra verksamheter har dragits i gång de senaste åren inom missbruksvården, bland annat genom den statliga satsningen Ett kontrakt för livet. Men det behövs långsiktighet för att inte allt ska rinna ut i sanden och vi avsätter för detta ändamål 150 miljoner kronor per år för att fortsätta satsningen på missbruksvården. Dessa pengar bör även användas för att finansiera en fortsättning på Mobilisering mot narkotikas arbete inom ramen för lämplig myndighet.
Vänsterpartiet vill starta ett riskbarncentrum under 2009. Tanken med ett riskbarncentrum är att utveckla ett nationellt kunskapscentrum, som kan hämta in och sprida kunskaper för att utjämna skillnader i kunskap och i behandling och utredning mellan olika regioner, när det gäller barn som utsätts för våld och övergrepp, så att barn inte får olika behandling beroende på var de bor. För detta ändamål avsätter vi 6 miljoner kronor 2009 och 13 miljoner kronor per år från 2010.
Under en lång rad år har verksamheten med brottsofferjour för personer som blivit utsatta för brott på grund av sexuell läggning levt en osäker tillvaro. Finansieringen har varit oklar och det skapar så klart osäkerhet i en utvecklingsfas. Samtidigt som lagstiftningen på området har skärpts, såtillvida att brott som begås med syfte att kränka personer på grund av deras sexuella läggning kan ge längre straff, har inte stödverksamheten till de personer som utsätts fått samma uppmärksamhet. Vänsterpartiet anser att det nu är dags att permanenta stödet till brottsofferjourer för personer inom HBT-gruppen. Vi anslår därför 1,4 miljoner kronor årligen för detta ändamål.
Det behövs mer kunskap och statistik om kön i hälso- och sjukvården. Men samtidigt finns det också ett behov av att verkställa de förslag som ändå kommit på området. Socialstyrelsen har t.ex. tagit fram ett antal rapporter innehållande förslag som skulle kunna leda jämställdhetsarbetet vidare. Därför föreslår vi att det införs en jämställdhetsenhet på Socialstyrelsen. Enheten ska arbeta med uppföljning av tillgänglighetsfrågor och prioriteringsfrågor och särskilt se till att dessa områden har könsuppdelad statistik. Enheten ska också analysera statistiken och lämna förslag på åtgärder. För detta ändamål bör Socialstyrelsen tillföras 1,5 miljoner kronor per år från 2009.
Vänsterpartiet har vid flera tillfällen i riksdagen lyft fram frågan om att säkerställa en jämlik förlossningsvård i hela landet. Den oro som funnits över tillgången till förlossningsvård har funnits i såväl glesbygd som storstad. Under kommande mandatperiod bör utvecklingsprojekt stimuleras för förlossnings- och mödravård i glesbygd. Vänsterpartiet avsätter medel om 5 miljoner kronor för att genomföra ett sådant projekt inom ramen för Socialstyrelsens verksamhet.