Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ideellt skadestånd.
Idag är det så att ett brottsoffer kan tilldömas ett ideellt skadestånd/brottsskadeersättning. Men om brottsoffret uppbär försörjningsstöd (tidigare benämnt socialbidrag) så innebär det att brottsoffrets skadestånd räknas som inkomst. Då kan det alltså uppstå följande situation.
En kvinna misshandlas och våldtas av en man, mannen döms till fängelse samt döms att betala skadestånd till kvinnan. Om kvinnan har inkomst i form av lön, a-kassa eller sjukersättning så påverkas detta inte av att hon fått skadeståndsersättning. Men om kvinnan har försörjningsstöd så innebär det i praktiken att hela hennes skadestånd nu räknas som inkomst och därmed ska utgöra hennes försörjning, innan hon kan få försörjningsstöd.
Detta innebär att det idag är i det närmaste poänglöst att begära skadestånd om ett brottsoffer får löpande försörjningsstöd, eftersom det ändå bara drar ner försörjningsstödet. Så kort kan man säga att det visserligen är straffbart att begå brott mot en person som uppbär försörjningsstöd men det innebär med största sannolikhet inga ekonomiska konsekvenser i form av skadeståndskrav för brottslingen som döms för brottet.
Idag får inte kronofogden göra utmätning i ideellt skadestånd/ersättning för kränkning och sveda och värk, medan en kommuns socialtjänst däremot kan neka ett brottsoffer försörjningsstöd på grund av att personen fått ett ideellt skadestånd. Detta verkar inte rimligt då personen faktiskt fått ersättningen för att den utsatts för en allvarlig kränkning. Därför bör ideellt skadestånd/ersättning för kränkning och sveda och värk inte räknas som inkomst vid beräkning av försörjningsstöd.