Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att förbättra den psykiatriska vården genom en mellanvårdsenhet för de patienter som inte är i behov av sluten vård, men som inte klarar av eget boende.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om förbättringar vad gäller boende och vård för psykiskt sjuka och psykiskt funktionshindrade.
Finns det ett samband mellan brister i den psykiatriska vården och medborgarnas allmänna trygghet? Vissa fruktansvärda brott som fått stor uppmärksamhet i media får oss att diskutera den frågan, som självklart är ytterst komplex. Frågeställningen aktualiserar också en diskussion om hur den psykiatriska vården bör utformas.
Att bara eftersträva fler slutenvårdsplatser anser vi är fel. Visst har slutenvården på många håll skurits ned väl drastiskt, men det finns ett minst lika stort behov av en mellanvårdsenhet – en enhet som är placerad mellan den slutna vården och den öppna vården. Den enskilda individen med psykiatrisk diagnos bör ställas mer i centrum när det gäller olika vård- och boendeformer.
Det finns olika lösningar i olika kommuner, men det finns stora brister. Det krävs ytterligare insatser i boendefrågan innan det kan sägas att intentionerna om ett anpassat boende för varje individ har blivit verklighet. Boendeinsatserna är generellt sett bristfälliga när det gäller flexibilitet och anpassning. Det behövs olika former av mellanboendeformer. Alla som behöver stöd identifieras inte idag och även bland dem som får stöd räcker stödinsatserna ibland inte till, vilket leder till isolering. Därför behöver olika former av trygghetsboenden utvecklas där det egna boendet kompletteras.
Vi tror också att det finns ett stort behov av att utveckla lösningar med ett kort men omfattande stöd i en särskild miljö utanför slutenvården. Därför föreslår vi att platser inrättas för insatser vid kriser och svikttillstånd. Dessa boende/vårdplatser ska bygga på att de enskilda patienterna kommer till en miljö där de kan få ett intensivt stöd. Tanken är att man tillfälligt kan bo där vid psykisk försämring eller andra akuta kriser. Denna verksamhet ställer stora krav på kompetens och samverkan med sjukvården. Vi föreslår också att det skapas boendeformer som lämpar sig för utslussning från psykiatrisk slutenvård vidare ut till eget boende.
En mellanvårdsform är extra viktig för personer med exempelvis schizofreni. Patienter med denna typ av sjukdom kräver inte lika mycket personal som de som är placerade i sluten vård, men de kräver ändå regelbunden tillsyn så att medicinering och kontakter med sociala myndigheter m.m. ombesörjs på ett adekvat sätt. Om det finns ett eventuellt samband mellan omhändertagandet inom den psykiatriska vården/omsorgen och våldsbrott är en diskussion som alltjämnt består. Avsaknaden av en mellanvårdsenhet är dock ett bestående problem som behöver lösas oavsett var den diskussionen landar.
Mer personal i öppenvården där patienten närmar sig samhället är också önskvärd. Regeringen bör genomföra en permanent satsning inom psykiatrin för att förbättra nuvarande system.