Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om insatser mot hemlösheten.
Inga barn ska vräkas. Det är ett av regeringens mål i den så kallade hemlöshetsstrategi som presenterades för drygt ett år sedan. Syftet med strategin sägs vara att skapa en struktur som gör det tydligt att många aktörer på såväl nationell, regional som lokal nivå har ett ansvar och en roll att spela i arbetet mot hemlösheten. Strategin löper under tre år, 2007–2009. En slutrapport ska lämnas av Socialstyrelsen den 1 juli 2010. Allt detta är bra målsättningar men verkligheten visar en annan bild.
Kronofogdemyndighetens statistik visar att per 1 september i år är det 488 barn som är berörda av verkställda avhysningar.
Varje kommun borde ha handlingsplaner mot hemlöshet. Målet måste vara ett tryggt boende för alla. Kommunerna måste ta sitt ansvar för bostadspolitiken. Det finns kommuner där det inte byggs några hyreslägenheter. Det finns kommuner som använder bostadspolitiken som ett redskap för diskriminering och utestänger grupper med låga inkomster.
Rätten till bostad ingår i skälig levnadsstandard och återfinns i den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Människor ska ha en levnadsstandard som är över fattigdomsnivån i det samhälle de lever i. Denna levnadsstandard ska kunna upprätthållas på ett människovärdigt sätt. Alla ska kunna leva i säkerhet och värdighet.
Statens plikt att skydda enskildas rätt till bostad kan uppfyllas genom starkare hyresrättsligt skydd men också rätt till kompensation om rätten kränks. Vidare har staten att vidta de åtgärder som behövs för att alla ska ha en bostad, men dessutom en lämplig bostad. Det kan ske genom skatteuttag, regleringar av hyresnivån, genom bostadsbidrag och byggande av bostäder.
Brister i bostadspolitiken är en orsak bakom det ökande antalet hemlösa. De allmännyttiga bostadsföretagen är ett viktigt instrument för genomförande av en socialt inriktad bostadspolitik. Det måste säkerställas att inga barn vräks i framtiden. Det är ovärdigt ett välfärdssamhälle att vräka barn.