Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en utredning av hur samhällets stöd till ensamstående föräldrar kan förbättras.
Rädda Barnens årsrapport om barnfattigdom i Sverige 2007 visar att andelen barn som lever i fattigdom har minskat eller rättare sagt stabiliserats på en för hög nivå. Däremot är skillnaderna mellan olika grupper av barn fortfarande stora och har i vissa fall också ökat under 2000-talet. Rädda Barnens senaste rapport visar att de allra flesta barn i Sverige växer upp under goda ekonomiska förhållanden. Men det är tre grupper av barn som skiljer ut sig och som har halkat efter i välfärdsutvecklingen. Dessa är barn i storstädernas förorter, barnens föräldrars etniska bakgrund och barn som växer upp med en ensamstående förälder, dessa tre faktorer ökar kraftigt risken för ekonomisk utsatthet. Utländsk bakgrund fyrdubblar risken och barn som lever med en ensamstående förälder tredubblar risken. Så många som vartannat barn, 50 procent, i familjer med ensamstående förälder och utländsk bakgrund lever under fattigdomsgränsen.
En övergripande slutsats är att klyftorna i samhället har ökat.
Ensamstående föräldrars svåra situation framgår också av sammanställningen över hur många som kontaktar Rädda Barnen via dess föräldratelefon och föräldramail under 2006. Drygt en tredjedel av över 2 200 kontakter kom från ensamstående mammor. De flesta samtalen handlar om hög arbetsbelastning, känslor av otillräcklighet och ekonomiska bekymmer.
Målet för en bra barnpolitik måste vara att ge alla barn, inte bara några, samma förutsättningar för bra och trygga uppväxtvillkor. Barn som lever med en ensamstående förälder med låg inkomst, beroende på arbetets art eller påtvingad deltid, har inte möjlighet att efterfråga det som för andra barn är självklart. Det kan gälla bostadens storlek, mat och kläder, tv och datorer, fritidssysselsättningar som kostar i medlemsavgifter och utrustning, aktiviteter med skolan som kostar pengar eller avkoppling och rekreation under semester. Flera rapporter visar på en hög grad av ojämlikhet i ovan nämnda avseenden.
Försämringar av deltidsarbetslösas möjligheter att få arbetslöshetsersättning är ytterligare en ekonomisk oro och ängslan som läggs på de berörda ensamstående föräldrarna. Försämringarna är ett hårt slag framför allt mot kvinnor som utgör en majoritet av de ofrivilligt deltidsarbetande och behovsanställda. Förändringarna i socialförsäkringssystemet innebär att gruppen ensamstående föräldrar halkar efter ytterligare, och därmed blir deras barn mer utsatta. Med låg inkomst blir inte jobbavdraget den kompensation som skulle ske för höjda egenavgifter, försämrad sjukersättning, höjda hyror eller höjd trafikförsäkring (om man nu har råd att ha bil). De ensamstående kvinnor som inte har eller får heltidsarbete drabbas hårt av den förda politiken.
Barns liv påverkas påtagligt när familjen lever under otrygga förhållanden, vid arbetslöshet, vid sjukdom och om inkomsterna inte räcker till för livets nödvändigheter. Konsekvenserna av otrygga uppväxtvillkor kan leda till att barnen upplever att de är utanför, frustration, psykisk och fysisk inverkan, dålig skolgång och risk för en kriminell väg. Inte bara barnen själva far illa utan också i förlängningen samhället.
Hur ska man som ensamstående förälder få livspusslet att gå ihop om man dagligen och stundligen ska oroas för om barnen får det de behöver och om man kan ge dem trygghet? De med heltidsjobb och goda inkomster kan alltid lösa problemen, men det kan inte den som är ensam och har en låg lön. Den föräldern är beroende av att samhället tar ett gemensamt ansvar för barnens uppväxt.
Vi anser att regeringen bör ta de oroväckande signalerna om barnfattigdom på allvar och tillsätta en utredning för hur samhällets stöd till ensamstående föräldrar med barn kan förbättras.