Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en utvidgad tandvårdsreform.
Med lagen om det reformerade högkostnadsskyddet för tandvård har de ekonomiska förutsättningarna för att besöka tandläkare ökat för flertalet personer. Dock kan det fortfarande finnas personer som kommer att ha svårigheter att betala för sina besök hos tandläkaren.
Inom andra hälsoområden medför forskning och etablering av nya behandlingsmetoder att dessa inkluderas i de behandlingar som den offentligt finansierade hälso- och sjukvården utför. Det finns till exempel inga restrektioner när det gäller val av protes efter amputation av underben. Vulgärt uttryckt erbjuds inga patienter träben med motiveringen att kriterierna för behandling är densamma nu som då.
När det gäller tandvård är situationen dock annorlunda. Exempelvis är det långt ifrån säkert att tandvårdsförsäkringen omfattar tandvårdsbehandling av tänderna nummer 6 och 7, exempelvis fyllning, krona eller rotfyllning. Är de närmaste tänderna lagade sedan tidigare omfattar försäkringen troligtvis inte implantat utan endast brygga eller bro, detta oavsett var i käken tänderna är placerade.
Principen för att tandvårdsförsäkringen ska falla ut är att behandlingen ingick i det gamla systemet. För många personer kan tandläkarräkningen fortfarande leda till belopp på 20 000 kronor eller mer.
För att kunna erbjuda en tandvårdsförsäkring värd namnet borde kriterierna för ersättning revideras i syfte att dels inkludera forsknings- och utvecklingsmässigt nya behandlingsformer, dels till att innefatta behandling av munnens samtliga tänder i både tandvårdsförsäkringen och högkostnadsskyddet. Därför vore det angeläget att utreda förutsättningarna för att snarast införa reformer enligt ovanstående resonemang.