Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en riktad informationsinsats om tandvårdsstödet.
Okunskapen om ersättningar och avgifter vid tandvård är omfattande hos såväl yrkesutövare, Försäkringskassan, tandvårdsstaber, försäkringsbolag som allmänhet.
Ett stort antal personer har rätt till tandvård som betalas inom högkostnadsskyddet eller, uttryckt i andra ord, som ett led i sjukvårdsbehandling eller nödvändig tandvård. Enligt Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) är de två befintliga stödformerna underutnyttjade. Orsakerna kan vara flera: okunskap, gränsdragningsproblem, svårtolkat regelverk eller en kombination av två eller flera faktorer.
Det finns dessutom oklarheter, tolkningsproblem och olikheter mellan landstingen som också måste klaras ut.
Enligt SKL är det cirka 100 000 personer som fått en bedömning och
ungefär lika många som har erhållit ”nödvändig tandvård”. När det gäller tandvård som ett led i sjukdomsbehandling var det ungefär 34 000 personer som erhöll detta under år 2007. SKL bedömer att denna nivå kan vara i underkant men kan inte uppskatta det verkliga behovet. Däremot drar SKL slutsatsen att underutnyttjandet beror på bristande information.
När det gäller ”nödvändig tandvård” ska enligt Socialstyrelsen, landstingen och kommunerna samarbeta för att nå ut till äldre och funktionshindrade. Sjukvårdspersonal och anhöriga kan ta initiativ till beslut om ”nödvändig tandvård”.
Vad gäller tandvård som ett led i sjukdomsbehandling är avsikten att läkare och tandläkare ska remittera patienter till varandra. Patienten har precis som vid annan vård rätt att välja tandläkare och läkare. Men detta förutsätter kunskap om ersättningssystem och beslutsvägar hos samtliga involverade parter. Beslut om tandvård som led i sjukvårdsbehandling tas av landstingens beställarenheter.
I Socialstyrelsens rapport framgår att få patienter erhåller stödformerna, att avsatta belopp inte utnyttjas fullt ut och att det råder stor skillnad mellan landstingen när det gäller att bevilja stödformerna.
Samtliga landsting uppvisar ett ekonomiskt överskott jämfört med det statsbidrag som finansierar stödet. År 2005 var överskottet 142 miljoner kronor.
I syfte att fler personer ska få rätt ersättning vid nödvändig tandvård eller som ett led i en sjukdomsbehandling, kan ett första steg vara riktade informationsinsatser anpassade efter de parter och målgrupper som är berörda. Målsättningen måste vara att de individer som uppfyller kriterierna för att omfattas av de två stödformerna också ska kunna erbjudas desamma.