Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att alla kommuner ska erbjuda särskilda stödgrupper för barn till missbrukare.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att socialtjänst, skola, sjukvård, missbruksvård och polis gemensamt ska samarbeta så att alla barn till kända missbrukare erbjuds plats i stödgrupp.
Idag växer 200 000 barn och ungdomar upp i hem med missbruk1. Dessa unga lever i en oerhörd utsatthet och är i stort behov av stöd för att stärka sin självkänsla, känna trygghet och få verktyg för att leva sina egna liv så bra som möjligt. Sanningen är dock den att möjligheten till hjälp är starkt beroende av var barnet bor. När IOGT-NTO:s juniorförbund Junis 2008 frågade Sveriges kommuner huruvida man erbjöd särskilda stödgrupper för barn till missbrukare svarade bara 74 procent (192 av 261) ja. Till det bör läggas att 29 kommuner inte ens bemödade sig med att besvara frågan.
Det känns beklämmande att en sådan viktig fråga nedvärderas av så pass många kommuner. Detta innebär i praktiken att ett utsatt barn i en kommun som Solna har tillgång till stödverksamhet medan ett utsatt barn i Upplands Väsby saknar denna möjlighet. Att alla kommuner inte erbjuder stödgrupper för barn till missbrukare är mycket upprörande, men vad som kanske är än mer oroande är att enbart 2 procent av alla barn till missbrukande föräldrar nås av stödgrupper. Det råder nämligen delade meningar om vems ansvar det är att nå fram till barnen, vilket gör att hjälpen inte ens når fram i kommuner där stödgrupper erbjuds.
Det borde givetvis inte vara på detta vis. Barn i riskmiljöer måste uppmärksammas såväl nationellt som lokalt. Här har hela samhället ett ansvar och socialtjänsten, skolan, sjukvården, missbruksvården och polisen måste samarbeta på ett effektivt sätt för att säkerställa att dessa barn inte ska behöva vara ensamma i sin utsatthet. För barn som befinner sig i en närstående relation till den som missbrukar krävs kunskap, verktyg och känslomässigt stöd. Vi måste säkerställa att detta stöd finns tillgängligt i alla kommuner och vi måste även se till att hjälpen når fram till de barn som behöver den.
| [1] | SOU 1994:29. |