Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att vaccinering mot hepatit B bör ingå i barnvaccinationsprogrammet.
Hepatit B är en sjukdom som är 50 till 100 gånger mer smittsam än hiv och som orsakar över en halv miljon dödsfall världen över. Hepatit B är enligt WHO den näst vanligaste orsaken till cancer efter rökning. I vissa afrikanska och asiatiska länder bedöms uppemot 20 procent av befolkningen vara smittad. 90 procent av alla småbarn som får hepatit B blir kroniska bärare. Hepatit B orsakar en inflammation i levern som sprids via blod eller sexuell kontakt och kan orsaka skrumplever och levercancer. I Sverige är vi lyckligtvis relativt skonade från denna sjukdom, men ändå smittas omkring 200 till 350 personer årligen av hepatit B.
Tack vare allmän vaccinering har vi kunnat utrota eller näst intill utrota många tidigare fruktade barnsjukdomar i vårt land: polio, difteri och smittkoppor. Trots att sjukdomarna nu är mycket ovanliga fortsätter vi att vaccinera för att skydda oss och den omvärld där dessa sjukdomar fortfarande finns.
För mer än tio år sedan rekommenderade WHO att alla länder skulle vaccinera sina barn mot hepatit B, även om förekomsten i landet var låg. Idag har över 160 av världens länder infört allmän vaccinering mot hepatit B. Undantagen är bland andra Sverige, Finland, Danmark och England samt några stater i Afrika. I Norge, Irland och Nederländerna har man nyligen fattat beslut om att införa vaccineringen eller fått rekommendation om att göra det.
Sverige har valt att inte införa allmän vaccinering mot hepatit B. Istället vaccineras bara så kallade riskgrupper. Det är bland annat barn som riskerar att smittas av sina mödrar och barn från länder med risk för hepatit B-smitta. Om ett förskolebarn har hepatit B vaccineras hela barngruppen. Skälet till denna ”riskgruppsvaccinering” är att Sverige har bedömts ha låg smittorisk.
Men allt fler ifrågasätter idag den här strategin. I takt med den ökande globaliseringen reser vi svenskar allt mer och allt fler väljer att komma till Sverige som turister eller för att arbeta eller studera. Det innebär att risken för smitta också ökar då de allra flesta av dem som är smittade är ovetande om att de bär på smittan. Det är därför rimligt att även Sverige tar sitt ansvar för att stoppa sjukdomens spridning även om förekomsten är liten i vårt land.
Socialstyrelsen överväger nu om en rad nya vacciner bör ingå i det allmänna barnvaccinationsprogrammet, bland annat vaccinering mot hepatit B. En rad argument talar för detta. Att som idag bara vaccinera riskgrupper innebär ett omständligt arbete med att identifiera dessa grupper, och man riskerar också att stigmatisera människor i onödan. Det kan även innebära att de som inte får vaccination känner sig förfördelade. Barnen ska dessutom vistas sida vid sida i förskolan. Att utöka nuvarande barnvaccinationsprogram med vaccin mot hepatit B innebär inte heller några praktiska problem eftersom vaccinationerna kan samordnas med dagens vaccineringar så att inte antalet vaccineringstillfällen blir fler än idag. Det är därför hög tid att hepatit B nu införs i det svenska barnvaccinationsprogrammet. Det är den svenska staten som bör finansiera den allmänna vaccineringen mot hepatit B.