Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om neuropsykiatriska funktionshinder.
Många människor i vårt land lever med ett neuropsykiatriskt funktionshinder som till exempel ADHD. Av skolbarnen är det cirka fem procent som har ADHD, vilket ofta innebär uppmärksamhetsstörningar och hyperaktivitet. Tidigare trodde man att ADHD var ett handikapp som växte bort under barndomen. Så är inte alltid fallet – för flertalet fortsätter problemen även i vuxen ålder.
Neuropsykiatriska funktionshinder yttrar sig tidigt – redan i fyra- till tioårsåldern – och påverkar i stor utsträckning barnet och dess omgivning. Forskning visar att dessa barn löper ökad risk för att misslyckas i skolan, att få problem med kamratrelationer och olika psykiska problem. Forskning visar också att barn med ADHD löper ökad risk att fastna i missbruk och kriminalitet.
Faktum är att en fjärdedel av personerna inom Kriminalvården lider av ett neuropsykiatriskt funktionshinder. Insatserna för att hjälpa dessa personer på anstalterna måste intensifieras. Många av dem har redan under barndomen haft denna typ av funktionshinder utan att få hjälp. Vid Norrtäljeanstalten bedrivs sedan en tid ett välkommet specialprojekt för intagna med ADHD. Projektet är ett samarbete mellan Kriminalvården och Stockholms läns landsting. I projektet ingår bland annat utbildning av personal på anstalten i ADHD-kunskap, vilket innefattar vad ADHD är och hur man bäst kan ge stöd och hjälp samt därtill kopplad forskning kring ADHD och eventuell kriminalitet. Norrtäljeanstalten är endast för manliga intagna, men även kvinnliga intagna kan ha diagnostiserad ADHD – därför måste liknande projekt möjliggöras även för kvinnor. Detta bör riksdagen ge regeringen tillkänna.
För att säkerställa att barn inte far illa av sitt handikapp måste de få hjälp i tid. Då behövs en riktig diagnos, vilket förutsätter goda möjligheter att genomföra tidiga ADHD-utredningar. Syftet med diagnosen är att få kunskap om barnets eller den vuxnes förutsättningar och därigenom lägga grunden för ett adekvat bemötande från omgivningen.
För att avgöra om en person har ADHD eller inte krävs det en noggrann utredning. När det gäller barn innebär detta intervjuer med barnet och föräldrarna, informationsinhämtning från förskolepersonal och skolpersonal, psykologiska tester och bedömningar samt medicinsk undersökning. För att diagnostisera vuxna krävs både en bedömning av personen i den aktuella situationen och symtom under barndomen och uppväxten. Det är många personer som är inblandade i en utredning, bland annat psykologer, läkare och pedagoger. Det finns idag ingen ”bot” mot funktionshindret men det finns verkningsfulla metoder och strategier för att begränsa symtomen.
Riksförbundet Attention, föreningen för människor med neuropsykiatriska funktionshinder, gör ett bra arbete för att lyfta frågan om neuropsykiatriska funktionshinder och för att förbättra situationen för dem som lever med ett sådant. Deras arbete är oerhört värdefullt och bör uppmärksammas. Detta bör riksdagen ge regeringen tillkänna.